Som ett eko i min hjärna

Olyckor.
Har hänt flera svåra olyckor i skåne under de senaste dagarna.
Häromkvällen, torsdagskvällen var det nog, var det en dödsolycka utanför Hässleholm där två ungdomar omkom.
Idag passerade jag en olycksplats utanför Knislinge och det såg väldigt otäckt ut... Läste sen på polisens hemsida ( om det stämmer NU det som stod då?) så var det i alla fall ingen som omkommit, som väl var.

Känner så mycket för de anhöriga och kompisar till de omkomna, såg att det varit en minnesstund på torget i Orten där de bodde. Mycket folk.
Jag får minnesbilder som går tillbaka 10 år i tiden, ja snart i alla fall, då min familj miste en vän i en olycka, en mycket nära vän, ja då den närmaste vännen, till ett av mina barn. Det känns fortfarande inte helt verkligt...
Jag har också varit på plats vid en annan svår olycka som sitter som ett eko i min hjärna så fort jag ser en "kvaddad" bil... det gick kalla kårar utmed mina armar ( ja så funkar jag;)) då jag passerade olyckan idag.
Nu känns det lite bättre. Men det berör, mycket.

Vi kan inte skydda oss och våra barn från alla olyckor, men vi kan alla ta det lite lugnare i trafiken. Lätta lite på gasen, hålla lite längre avstånd, vara lite försiktigare... jo jag vet, de händer ändå, olyckorna.

Framför allt kanske vi ska komma ihåg att LEVA här och nu, när vi lever.

Var rädd om dig och din omgivning!!!