Berörs så..

När man ser bilderna, när man ser förrödelsen, när man hör människors utrop då de hittar varandra i rasmassornas närhet, när man börjar ta in att allt de hade, allt vad dessa många tusen människor hade, är förstört, familjemedlemar är borta, hus. kläder, allt, då berörs vi inpå djupet.

Glädje är att ha varandra, att ha rent vatten att dricka varje dag, att ha mat för dagen, att ha tak över huvudet. Det är katastrof på katastrof i det drabbade området i Japan. Först Jordbävningen, sen tsunamis, sedan bränder i rasmassorna och ovanpå det kärnkraftselendet med radioaktiv strålning som följd...

Det ger onekligen perspektiv på tillvaron.
 Våra liv känns sköra, lite småkrämpor känns obetydliga, att ha vatten i kranen är helt fantastiskt, att jag inte har en platt-tv känns ovidkommande.
Jag, och många med mej, börjar nu verkligen kunna ta in vidden av det skedda.

Hade människan varit en klok art hade vi rest oss ur askan nu och bestämt oss för att fokusera på en helt annan sorts välstånd än den vi har strävat efter i industrialiseringens och kommersialismens anda.
 Hade vi varit en klok art hade vi lärt läxan...
Det brinner i Fukushima..