Igår hade jag lite svårt att sova, kände att jag kanske skulle ha gått upp och skrivit istället. Det var som jag kände av mitt skrivbehov tydligt, men jag somnade ändå efter lite läsning. Istället blev det tidig morgon med chaitea och lugn, tända ljus och nu några bloggrader.
Det är advent occh det förlovade landet ( som väl Sverige är ett nu i flyktingtider) inväntar den store Mammons högtid, då vi ska köpa, eller håller redan på att köpa, oss till nya rekord. Tycker det är tragiskt, samtidigt som det är roligt att ge lite paket till sina nära och kära.
Det mysigaste är alla ljus som lyser upp vårt mörker. Julen blir ju faktiskt vad vi gör den till, och det viktigaste är ÅRET RUNT att få träffa de sina, njuta av att vara tillsammans och visa vilka man gillar allra mest här i världen, Ja de som står en närmast.

I helgen var jag med några av de som står mig allra närmast. Jag var med mitt yngsta barn, min dotter, hos hennes ena bror tillika min son, i Göteborg. Vi hade det kul och mysigt med sonen och hans sambo, var bland annat på Vegomässa och det gav inspiration! Idag blir det tillverkning av havremjölk för min del, det är himla lätt och mycket, mycket billigare än att köpa den. Nä, jag är inte vegan, och inte ens vegeterian, men kunde ha varit lätt och vem vet , kanske kommer att bli. Vi är ständigt i vardande, gott folk!

En jul för säkert tio år sen i Gröna huset:) De fyra barnen, eller åtminstone 3,5 av dom;)

Hösten har präglats av flyttande och att bo in sig, att orientera i en ny tillvaro, både för mej och en del av mina närmaste. Mycket förändras i en flytt, men vilka som står mig närmast förändras inte bara för att avstånd förändras. Kom ihåg det, mina barn!