För första gången har jag gjort ett framträdande som jag inte är nöjd med. Det kändes direkt då jag kom på scen, i den lilla bygdegården, och för en kort liten stund, kanske en sekund, var jag på väg att gå ner igen. Men har man sagt A får man ju säga B, som det heter så jag körde en låt och några dikter, och avslutade efter ett kortare program än jag hade planerat. Jag kände det var bäst så.
Visst var det några stycken som kom fram efteråt och pratade, nån sa att "Vad bra du var!" och en annan sa: "Vad mysigt med diktläsningen du!" och en tredje sa: "Vad bra att du drog den där Ullaredsdikten, den gillar jag!" Det var en liten tröst, men det viktiga är att det inte kändes rätt i själ och hjärta, att jag själv inte alls var nöjd med framträdandet...
Överraskande känsla, för mej, att inte vara helt nöjd efteråt. Det har faktiskt inte inträffat tidigare. Men som jag ser det "finns det en lärdom i allt" ( ur dikten Fiskaren ur min diktsamling Bräckt vatten. ). Det är nyttigt för mej att inte ha så otroligt "flyt" jämt, jag har ju blivit lite bortskämd av att det gått så bra, varje gång, tidigare.
Så känslan av att inte vara helt nöjd, är nyttig, det är första trappsteget till förbättring.

Glad midsommar önskar jag DEJ som är innne här och läser!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar