Jag trodde att jag glömt...

Jag trodde att jag glömt, en hemlighet.
En vandring i skogen fick mej att minnas.
Det går inte glömma, det går bara att springa ifrån, i stressen
i vardagens måsten, i förbifarten, liksom...

Jag trodde att jag glömt, en hemlighet.
Men det fanns i barnens ögon, den finns där, hela tiden.
Det är en brunn att komma ihåg att dricka ur.
Det går inte glömma, det går bara att springa ifrån, i stressen,
i vardagens "hittepåmåsten", i förbifarten liksom...

Jag trodde att jag glömt, en hemlighet...
En stunds lyssnande till bäckens porlande, vindens lek i trädtopparna
fick mej att komma ihåg, det som inte går att glömma,
det som vi försöker förtränga.. Det är FÖR stort!



Det att vi alla vet och är en del, av en magisk hemlighet
Den största skatten går inte köpa, den kan vi inte jaga fatt, den kan vi bara
nå om vi slutar jaga efter vind.

Jag trodde att jag glömt, en hemlighet.
En vandring i skogen fick mej att minnas.
Det går inte att glömma, kom jag ihåg.
Det går bara att springa ifrån, i stressen,
i vardagens förbifart, liksom...

/ Catarina Carleson 18 september 2014