Men vi behöver iallafall inte lämna vårt hem, våra saker och, som den lille pojken jag såg på nyheterna igår
( tror han var från norra Irak, stängde av, orkade inte se... ) och som gråtande berättade att "Vi fick lämna allt till och med farmor och farfar!"
Då brast mitt hjärta fullständigt!
Att få lämna kvar anhöriga när man flyr från krig och svält, som detta var fallet, behöva lämna allt och till och med älskade farmor och farfar. Ja jag såg det ju på honom.
Hans farmor och farfar stod lika nära honom som några far - och mor-föräldrar står / stått mina, såklart.
Ja det berör mig så djupt att jag gråter när jag skriver detta.
Vad är det för en värld vi lever i?
När vi inte kan sluta kriga, och se till så att alla får mat?
Istället för att lägga pengar på vapentillverkning och skit, lägga det på friskvård av planeten och oss själva. Ska det vara så svårt. Vad är det för fel på oss?
Kan vi inte enas om att stänga av det här kapitalistskitet med en gång!?
Bestämma oss för att bete oss som människor?!
Och ta hand om Jorden vi ärvde och varandra!?
Och vara helt överens att alla människor har samma lika värde?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar