Känslor

Har idag varit hos vänner en stund, vi kom att tala om känslor. Vad vi gör med våra barn, hur vi lär dem om gråt och skratt. Att det fortfarande är mer ok för en tjej att gråta än det är för en kille. Att vi lär oss att gråten måste ha orsakats av nått utifrån, t ex att man trillade och slog sig eller att någon annan gjorde något orätt mot en. Men gråt kan stå för nått annat, känslor är ett kommunikationsmedel. Ångest är en känsla som är naturlig. Det finns ångest som är mer sjuklig, men det är normalt ( vad nu det är;)) att känna ångest ibland, i Livet. Det där talas det så tyst om.
Jag vill berätta att  ångest kan vara en vägvisare. Om du känner ångest, så försök känna efter långt ner där inne, vad som orsakar den, Din SJÄL vet svaret, OM du inte gått så länge med ångesten att den blivit en sjukdom. Då kan du behöva ett proffs att tala med. Och det kan behövas redan i tidigare stadium, mest för att reda ut saker och ting för sig själv. Vänner är också kalas att ha, bland annat att prata med i detta läget.
Själv har jag haft ångest om jag kikar i min livshistoria när det varit dags att: flytta, bryta upp från ett förhållande, eller sluta med en ovana, t ex rökning som jag slutade med för 13-14 år sedan.
Gråt är befriande, det lättar inombords. Skratt är också befriande.

Vi borde tala mer om känslor. Vi borde lära våra barn att det inte behöver vara någons fel att man blir ledsen, ledsen kan man bli för att det bara är så, att man är ledsen. Hela världen är ju full av tragiska saker OCH av helt magiska fantastiska saker. Vi har RÄTT att känna alla möjliga känslor och det är helt ok att bli förbannad ibland. TILL OCH MED JESUS kunde bli förbannad, så vi är i gott sällskap;)

Att skylla sitt dåliga mående på nån annan, är en allt för billig lösning som i längden blir dyrköpt.
Vi är "till syvende og sisdt" ansvariga själva.
Ja det är många saker som vi borde tala mer om. Känslor är en sak, helt klart.