Vilse ibland

Ibland är jag vilse. Lite lost, som man säger. ( Absolut inte dum, utan vilse, för dum = ointelligent, nä nä;))
Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Försöker, vill och har visioner och tankar om hur det bör vara, hur jag vill leva, och andra sidan en verklighet som inte riktigt ser ut som jag önskar. Men jag ger inte upp. Jag gör så gott jag kan, oftast.  Känner mej ibland vilse, med ett ben i den alternativa världen och ett ben i det här samhället vi lever i. Det finns ju en verklighet vi inte kan fly. Och jag vill inte fly heller.

Fly undan det faktum att vissa människor spelar så stor roll i mitt liv, det vill jag absolut INTE! För att nu hoppa från det ena till det andra. Träffade en gammal kompis igår. En vän som var i samma "tjejgäng" som jag, då vi var en 13-14 år. Alltså strax innan jag kastade mej in i  mammalivet. Vi återupptog kontakten för några år sedan och nu, när vi nån gång ses, ja då är det bara så enkelt att vara den man är "rätt upp och ner". Inga konstigheter, inga krusiduller, inga masker, inga roller. Bara, och det är inte så bara, Lotta och jag. Så jäkla gött tycker jag. Hoppas att vi kommer att ses lite oftare framöver. Jag har en känsla av det, och ser framemot att känslan är rätt.

Har numera två hembyar känns det som. En här där jag har mitt Gröna hus och en hemby där min särbo bor. Saknar just nu den lilla småländska byn, just nu, i skymningen.Men som jag brukar citera, från bibeln, att "var sak har sin tid". En tid för att vara här och en tid för att vara där. och en jäkla tid att flänga på vägen däremellan;)
Nåväl. detta blev ett blogginlägg om allt och ingenting kan man säga.
Jag önskar alla som kikar in här plus mej själv, mod att försöka leva sina/mina/våra drömmar och visioner!