Varför skriver jag?

Varför skriver jag?
Varför talar vi?
Varför målar vissa?
Varför sjunger folk i kör?
Varför ställer jag mej på scen och läser dikt eller sjunger?

Enklaste och sannaste svaret på den frågan är nog: för att det är roligt och för att vi måste uttrycka oss. En del uttrycker sig genom sin mat, sina kakor, sina snickrade fågelholkar, sina dikter, sina vitsar, sina foton, sin blogg, sina egentillverkade smycken mm (En del uttrycker sig som diktatorer, och det är inte så jäkla roligt.)
Allra mest uttrycker vi oss, såklart, genom vårt sätt att vara.

Klart det går att analyser mer. Varför skriver jag inte bara för byrålådan, som så många andra?
Varför sjunger jag inte bara i duschen som, även det, så många andra?

Varför jobbar en del i tv?
En del på teater?
Varför är folk med i teatergrupper, på fritiden?
Varför finns det så många böcker i världen?

Ja varför?

Jag tror jag skriver mycket, gärna talar inför folk ( idag, det skulle ha varit otänkbart för ett antal år sedan) t om sjunger inför folk. Jo jag tycker och tror att ja har nått att uttrycka som berör andra.  Kanske jag uttrycker lite, för alla de som inte tycker sig kunna eller inte vågar också. Jag hoppas det.
Kanske bidrar det, om vi ska hårddra analysen, att jag var ett väldigt tyst barn, att mina äldre systrar höll låda, så jag mest höll tyst, ja, kanske bidrar detta till att jag gillar att det sitter folk i en publik och lyssnar på mej. Därmed inte sagt att jag inte är skitnervös innan eller precis i början.
Fast egentligen tror jag att drivkraften är mycket starkare än så. Jag tror jag har vetat alltid, att jag hade nått att förmedla. Och att det är det jag försöker göra i det jag skriver, och det jag uttrycker på scen.
Dessutom älskar jag när människor skrattar vänligt, skrattar för att de är roade, för att livet är härligt, och för att det är en välsignelse att få vara människa.