På verandan

Sitter på verandan till Gröna huset, slappar, skriver, pratar med dottern, snart ska vi in och ta en kvällsfika. Lugnet ligger över byn, bilarna hörs från "stora vägen". Jag får den där känslan som kommer som jag minns från när  jag varit på semester. T ex i Tyskland, jag vet inte om det är fågelsången, bilarna på avstånd, eller själva avslappningskänslan i mej, som får mej att känna igen det. Det är nått i kvällens känsla iallafall. Obeskrivbart kanske? Lugn och skön känsla, slapp, avkopplande, som om jobb, sysslor, eventuella bekymmer, är lagda på hyllan. Kanske någon slags semesterkänsla?

Återhämtningsdagar två styck på raken, fast jag mest har städat och grejat, men även kostat på mej att sova en timme mitt på dagen samt läst lite, pratat med de hemmavarande vuxna barnen ( 24 och 18 år). Dessa hemmadagar var precis vad jag behövde just nu! ÅTERHÄMTNING ÄR LIVSVIKTIGT, skriver jag till er här och vet att jag skriver det allra mest till mej själv, och till de mina, min älskade man och de älskade barnen, egna och extra.

Ja det är gott att sitta på verandan, höra fåglarna kvittra, se katten precis spatsera upp och sätta sig till rätta och fixa pälsen, en och annan mygga kommer och terroriserar mina anklar, men vad gör det?