Jag ska strax ge mej ut.
Har en hel del på mitt dags-schema idag.
Har faktiskt gjort ett sådant för att vara säker på att få med allt, eller snarare på att få nått gjort idag. Sköna vårdagar är lätt att bara glida iväg och swisch så är kvällen här och jag måste sitta och lyssna på koltrasten och njuta solnedgång, och då är det gott att även känna att "jag fått nått vettigt gjort". Fast frågan är ju vad som är vettigast? Ständigt.
Testbakar just nu i nya, eller bättre begagnade, bakmaskinen som jag köpte på loppis igår.
Har alltid varit tveksam till bakmaskiner, ja hushållsmaskiner överhuvudtaget. Ja el-spis, el-visp och diskmaskin är förstår jag vitsen med, men riskokare, äggkokare och popcorn - maskiner övergår mitt förstånd. Men nu är det så att flera kloka människor jag känner håller sig med bakmaskin, så när nu erbjudandet infann sig på loppisen för 100kr och därtill av en person jag känner, så jag vet var jag reklamerar den om det visar sig behövas, ja då slog jag till.
Första brödet försvann i ett "nafs", då vi var fyra personer hemma i går kväll, då brödet blev klart.
Det som är på gång nu är ett majsbröd med en aning vitlök i, känns som om det kommer falla mej i smaken.
Många tankar genom huvudet den senaste veckan. Om liv och död. Om ondska, Om älskade barn. Om mordet i Oslo. Om hur de anhöriga känner. Om hur mycket kärlek världen rymmer. Om det lilla vi kan göra i en sådan situation och att det lilla faktiskt betyder något, även då vi känner oss maktlösa.
Tvära kast, från dessa tankar, "ljushögtid" och kondoleanshälsning, till Loppis, igår.
Mina tankar far hit och dit. Lite trött men inte sliten, direkt. Behöver massa obokad tid och gärna tid för mej själv.
Fundering på jämvikt, balans i livet, prioriteringar, jämvikt i samspelet med andra och om att vi
( läs jag, fast det är svårare att skriva) behöver lära oss/mig att hålla vissa människor ifrån mej, på lagom avstånd och att våra behov ser helt annorlunda ut, beroende på hur livet ser ut. Jag har 11 personer i min allra närmaste familj, och det är ju rätt många det. Då räknar jag man, barn, "swärbarn"och min mamma.
Jag är oerhört tacksam för min familj och stjärnfamilj, ska jag räkna alla där får jag ta till mer än fingrar och tår. Fina fin - människor, alla.
I dag blir det jobb på hemmaplan. Lite öronakupunktur för att stilla smärta, lite vedarbete, lite kontorsjobb och lite filosofi gör dagen komplett.
Det är inte lätt att leva tunga dagar.
Lätta dagar är det betydligt lättare;)
Ta hand om dej och om andra!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar