Felicia Försvann?

Eller var det Anna Wahlgren och Barnaboken som försvann, nu?

Jag läste ut Anna Wahlgrens "försvarsbok" Sanning och konsekvens igår.
Hon skriver bra, som vanligt, men varvar det med lite för mycket ur gamla böcker, tycker jag.
Antar att hon finner det som bevis för att hon inte ändrar i sin historia nu, då hon hänvisar till självbiografiska böcker som har några år på nacken, och även till den gamla fina Barnaboken.

Vi kan ju tycka vad vi vill om Anna Wahlgren som person, eller som offentlig person, s(åvida vi inte känner henne privat, då får vi antagligen tycka vad vi vill om henne ändå;)).
 Barnaboken är dock en bok som gett många föräldrar mod att lita till sig själva, och det tycker jag Anna fortfarande ska ha beröm för!
 Det är synd att, nu, Barnaboken nästan blivit bannlyst för att Felicia Feldt och Anna Wahlgren inte är sams.

Vi är nog, också, många kvinnor ( framförallt) som valt att gå vidare ur omöjliga förhållanden, inte tack vara Anna, helt och hållet, men nog har hon gett lite styrka när allt sett hopplöst ut. Att läsa hennes ord ger faktiskt styrka, och tilltro till en själv, och jag vet att nu är det många som även finner styrka i denna "konflikt" melllan Felicia och Anna.

Jag tror att alla människor, inklusive mödrar och frånvarande fäder, samt tillika närvarande sådana, gör precis så gott dom/vi kan!
Det gör döttrar och söner också!
Det är så att alla människor, troligen, gör så gott vi kan utifrån vår förmåga, vårt förstånd, vår energi, vårt ekonomiska läge, vårt läge överhuvudtaget. Detta fråntar inte oss att vi skulle försöka mer. Jag lägger mej inte platt och säger med ett ryck på axlarna att "ja ja jag har gjort så gott jag kunnat..." Utan mer med kraft, "Jag har gjort vad jag kunnat, men jag ser brister, jag ska försöka göra ännu bättre!" ( För det klart att vi alla gör och gjort fel. ) eller "Jag har levt efter min inre övertygelse!" ( så gott jag kunnat i det här samhället och med mina förutsättningar!)
Det kan ju dessutom vara olika vad det gäller. Vi prioriterar och det måste vi göra hela tiden och med allt. Även i barnuppfostran.
Är det viktigare att ha ett städat rum än att kunna bete sig som folk?
Är det viktigare att bli en lydig samhällsmedborgare än att våga tänka fritt?
Är det viktigare att barnen gör som mamma/pappa säger än att det tänker självt?
Jag vet, vi svarar alla lite olika på dessa frågor.

Tillbaka till Anna och Felicia och jag konstaterar:
Felicias bok hade inte blivit utgiven om inte Anna Wahlgren varit den hatade mamman, det är ingen större litteratur. Och denna Sanning och konsekvens, är egentligen inte en nödvändig bok för någon annan än Anna Wahlgren och möjligen de som inte läst någon av hennes 30-tal andra böcker.
 Eller hennes fantastiska självbiografiska "Mommoböckerna" ( 3 st).

Det  kan vara bra som boende i Sverige att ha ett hum om vad hon skrivit och gjort.
Ska jag rekommendera något så är det hennes mästerverk Barnaboken. Den är såklart inte skönlitterär men det finns avsnitt där, där jag tydligt sett att Anna är en "alternativpionjär" såtillvida att hon inte velat lämna ifrån sig ansvaret för barnen till samhället! Det ska hon också ha en eloge för.
Det finns avsnitt i den boken som är väldigt viktiga!

Jag konstaterar, av egen tankeförmåga och livserfarenhet, att om man som Anna, har fött 9 barn och 8 av dom har vuxit upp till någorlunda vuxna människor och 7 av dessa är kvinnor, alltså döttrar ja då vore det faktiskt märkligt om Anna var vän med alla, hela tiden.Men att rulla varandra i tjära och fjädrar offentligt känns ändå lite onödigt...
Som Anna skriver: "Vi behöver inte älska varandra, men vi kan bete oss som folk ändå!"