Vårtalet i Ubbeboda.

Det är kul med teknik ibland.
Som nu till exempel då jag skrivit detta blogginlägg i förväg och låter det publiceras kl. 20.00 vilket är exakt samtidigt som jag håller talet vid Ubbeboda gamla skola och valborgsfirandet där.
Nu till mitt tal:

Kära vänner!
Jag säger vänner till er alla, då jag ser en hel del bekanta ansikten här och till er som är nya för mig så lär främlingar vara vänner vi ännu inte känner så:
Kära vänner ikväll är vi samlade att fira Valborg.

Det är intressant hur tiderna förändras, både på kort sikt och på lång sikt.
För flera hundra år sedan blev kvinnor som jag uppeldade på liknande bål, nu blir vi, starka kvinnor, tillfrågade att hålla tal vid bålen. Tur för mej att tiderna förändrats;)
Dock skedde inga häxbränder i Göinge, det har Ann Jönsson berättat för mej.

För mej är Valborgsmässoafton en icke religiös högtid, men det visade sig inte riktigt stämma då jag googlade på Valborg för att ta reda på mer.
Valborg, den Heliga Valborg föddes år 710 i Wessex i England och hon blev kallad till Tyskland  för att hjälpa till att kristna det Tyska folket. Hon avled 69 år gammal i ett kloster i Tyskland och blev helgonförklarad 100 år efter sin död och blev därmed Heliga Valborg.

I legenden om Heliga Valborg förenas det kyrkliga och det ockulta, det hedninska, i just denna båltradition, eftersom Valborg blev ett skyddshelgon mot onda krafter och häxeri
I Tyskland började de tända bål (en tradition de lånade in, från början keltisk) för att hålla svartkonst och häxor borta och vi i norden var ganska snabba att anamma denna, från början keltiska, sed att elda bål på våren. Vi släppte ju här ut vår boskap vid denna tid och för att häxor, troll och vilda djur skulle hållas borta tändes dessa vårbrasor.

Våren, ja.
Våren står för pånyttfödelse, förnyelse och därmed en påminnelse om det heliga kretsloppet kallat Livet!
Jag tycker att vi gott kan ta med oss den bilden in i våra privata liv och vår utveckling, att efter en lång vinter kommer en vår. Översatt i våra Liv, att efter en jobbig period kommer det en härlig period, en vår.
Viktigt att lära av Livets kretslopp är också att våga vara de varelser, de människor vi är, unika skapelser som vi alla är. Och därmed våga blomma ut och göra det vi drömt om.
Kanske har just du drömt om att ta MC-kort, att resa till en speciell plats, att ge ut en diktbok eller att äntligen stanna upp i denna stressiga tillvaro och bestämt ta dig tid att  vara här och nu, att lyssna på koltrastsången och beskåda solnedgången, att njuta av det enkla och viktigaste i tillvaron, att ha tid att vara med nära och kära, samt det allra viktigaste, kanske, att komma till ro för att höra vad din själv viskar och ropar om, vad du själv verkligen längtar efter. Kanske drömmer just du om att ge dej ut på en vandring, att leva närmare naturen, vem vet om vi inte stannar upp och känner efter?

Jag tackar för förtroendet att få hålla detta tal och jag vill att ni, strax hjälper mej att hurra för våren, Livet och för alla som fyller år idag. Min tanke är att vi ska brista ut i ett göingeleve, och det får jag kanske förklara ifall vi har några som inte är göingar, vad det är.

Ett göingeleve är tre gånger tre hurra i ganska rask takt. Och efter det att vi hurrat så kommer jag att läsa två, ganska, korta dikter.

Så ett Göingeleve för Våren, Livet och alla som fyller år idag, ingen nämnd och ingen glömd.

De leve:

Hurra! Hurra! Hurra!
                                           Hurra! Hurra! Hurra!
                                                                                
                                                                                 Hurra! Hurra! Hurra!

Dikten jag först tänker läsa heter

Oin wers i våurens ticken!

Oin wers i våurens ticken
va ska oin ticken hannla om
kanse om na gög som gal
ella tirsenträi i blom

kanske om rabarbo
kanse om na ful som sätta bo
kanske om att seda påu
oin stoin i lun o ro

Oin wers i våurens ticken
va ska oin ticken hannla om
ja tycko nock de allra bäjsta ä
ölla frutaträi i blom

Och nu när vi befinner oss bara ett stenkast ifrån Gylsboda och ett ännu mindre, tidsmässigt, stenkast ifrån första maj, ja då passar följande lilla dikt väldigt bra:

Fösste maj!

Gylsboa blåusorkesta då spelte
fösste maj
å fanan den va röa
den fläktade me swaj

Och våurens glaá fula
de flöjtade i takt
te orkesterns blåusmusik
onnras just om fula mä
begriber se påu politik?

Dessa dikter och många fler finns i min diktbok Bräckt vatten.

Önskar er alla en riktigt härlig vår och säger tack för mej!
                                                                                           /Catarina Carleson