"Jag mår så bra, jag mår så bra, ja riktigt bra."

Rubriken syftar på en av mina favoritlåtar då jag var en 9-10 år och lyssnade på Sven-Bertil sjunger Mikis Theodorakis. Och rubriken kan även stå för hur jag mår just nu. Mycket gott har hänt de senaste åren och speciellt det senaste, då mycket fallit på plats.
Tänker nu att det är viktigt att minnas tider som inte varit lika lyckliga, och även tider som varit bra men som är lämnade. Var sak har sin tid och ibland kan jag känna mig som om denna tid är den jag varit på väg mot länge.
Ja för att hoppa till det första så var jag nog ett märkligt barn, ja, unik som vi alla är!
 Jag lyssnade på pappas skivor med stycken av Vivaldi och på mammas Elvis-skivor med samma glöd.
Och som jag nu nämnt nyss, Sven-Bertil sjunger Mikis Theodorakis.

Självklart spelar det roll vad som finns till hands. Hade inte Sven-Bertil Taube - skivan funnits i mitt hem hade jag inte kommit i kontakt med låten. Så är det ju. Hade det inte funnits några skivor med klassisk musik i mitt hem hade jag kanske först hört Vivaldis Årstiderna som vuxen. Så är det, omgivningen påverkar barn. Och även oss vuxna, men vi kan ju mer aktivt söka det vi vill ha gällande det mesta.

Ps, jag kunde inte hitta Sven-Bertils version men ni får hålla tillgodo med Mikis själv och Arja.