Vi triggar olika saker hos varandra. Någon får mej att må riktigt bra med sin närvaro, andra kan få mej orolig och kanske rent av förbannad, ibland utan att jag kan sätta fingret på vad det är.
Ibland dock är det tydligt, varför.

Idag hann jag luncha med en kompis, en ganska ny vän, och en ganska kort lunch. Eller en vanlig, på en timma. Ett café, en pirog, en kaffe, en låt, lite minnen. Men fan, det är nått, en likhet i språket, en uppriktig beundran för varandras mod och kanske uttrycksformer, gemensam mark som rötter sprungit ur. Svart sten, torv och korgmakeri.

Jag längtar, efter några dagar iväg, efter mina barn, mitt hem, och ändå inte. Tiden så märklig. Jag har varit här i lite mer än två dygn nu, känslan säger två dygn, eller ett halvår. Tid är bara tid. Ändå inte så bara.

Ibland undrar jag vad jag triggar hos andra. Frambringar ofta lugn, har jag förstått. Det känns ju bra, att ha den inverkan. Säkert någon som blir irriterad bara de ser mej, eller hör mitt namn.

Ibland dömer vi varandra, utan att ha en susning.

Vi, människor, är märkliga. Djur?