I mitt medvetande och i handlingar tar jag ytterligare ett steg bort från konsumtionssamhället.
Pallar helt enkelt inte med det. Tänker att den här stressen vi lever i och med är livsfarlig. Det är verkligen en ond cirkel och vi hinner, oftast, inte avslöja den. Även om vi, innerst inne, är lika väl medvetna om det allesammans.
Om vi jobbar jättemycket, hinner vi inte fundera så mycket, vi blir offer för de snabba lösningarna vare sig det gäller snabba pengar i form av lockande krediter eller pulvermos.
Tid skapar utrymme att ifrågasätta och att skapa ett hållbarare liv. Det liv som, säkert, känns mer värt att leva.
Jag lovar mej själv att söka alternativen, att ta mej tiden, att inte sälja min själ till det här samhället som bara vill utnyttja mig för pengar. Pengar, ett påhittat bytesmedel.
Glad att jag valt ett arbete som handlar om människor, om medmänsklighet, empati och förståelse. Där i ligger värden helt omätbara i ekonomiska termer.
Jag tar ett steg, ställer mej lite vid sidan av. Betraktar samhället mer o mer kritiskt, är vi människor inte klokare än såhär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar