Som det här med självförtroende.
Ingen, jag tror ingen, går runt och har jättebra självförtroende hela tiden, för att få ett bra självförtroende måste vi blivit prövade av Livet, få en viss trygghet genom erfarenhet och gärna, ha haft, även en omgivning som varit pålitlig.
I varje fall tror jag att det hänger ihop med vartannat.
Självförtroendet kommer och går, dock vi själva består... genom fas efter fas.
Jag tror det är bra och nödvändigt att ifrågasätta sig själv, då och då, inte minst för att se om man sysslar med rätt saker, bor på rätt ställe, umgås med rätt människor och Lever efter sin egen inre övertygelse,
Det är min fullständiga övertygelse att vi, människor,
blir sjuka om vi inte lever i samklang med oss själva.
För att leva i samklang med oss själva behöver vi tid för eftertanke, och gärna vistelse i naturen.
Jag brukar säga, och står för det även nu, att jag vill ha med kropp,
själ, hjärna och hjärta på samma tåg, annars får det vara.
Har jag inte det så får jag sätta mej ned, en gång, extra, fundera på om jag kan ändra något för att få med en missad del. t ex göra som "indianen", nämligen, sätta mig ned och vänta på min själ.
Det har jag gjort ett par ggr.
Det går att rätta till det mesta, bara vi vågar!
Det handlar om självrespekt!
Det bör vi vårda mer än mycket annat.
Självrespekten, smaka på ordet.
Respekterar du dig själv?
Respekterar du dina livsval?
När tiden och vi själva är mogna, är det nyttiga frågor att ställa sig..
Inte alltid är vi mogna, inte alltid finns orken, möjligheterna, men så snart de finns, så snart det inte finns någonting att skylla på, till "syvende og sisdt" står vi där med oss själva.
Det är då vi ser vilka troll vi är.
Om vi spricker i ljuset, har bitit oss, själva, i svansen eller helt enkelt kan sträcka på ryggen och le!
Och har vi bitit oss själva i svansen läker det, såvida vi låter såret vara i fred...
Har vi spruckit i ljuset, går vi att laga... det tar tid men det går!
Livet består av cykler.
Det kan inte vara framgång hela tiden och det kan heller inte vara motgång hela tiden.
Vi, du, jag, alla får göra så gott vi kan.
Jag önskar att jag kan skriva för Livet!
Det är nog meningen, det.
Det är kanske det jag kan, på riktigt...
Sköt om dej! / "Lady I"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar