Faller på plats

Denna höst känns det som jag faller på plats.

Kanske som löven faller.
Trygga om att de ingår i den eviga cirkeln av Liv landar de mjukt på Moder Jord
 och bäddar in henne i ett täcke som ska bearbetas av maskar, baggar och microber.
Jag hoppas det dröjer ett tag innan jag ska omvandlas och åter bli ett med Moder Jord,
men om det vet vi aldrig något.
Tiden, dagen, stunden är som väl är oviss för oss.
Dock känner jag mej trygg i det, ser mig som en ganska "jordad person" på flera sätt.

Jag faller mjukt på plast i tillvaron, just nu.
Vågar landa.
Tar mig tid att landa.
Tycker det är värt att stanna upp o njuta.

 Det var ett tag sedan. Jag har haft många järn i elden, så mycket omtumlande har hänt det senaste året.

Det är lite drygt ett år sedan jag planterade "tankefröet"  om att vi skulle arbeta med temat
"Den stora branden på Vakö myr" och många bybor och kringboende nappade på idén.
Att det skulle bli en sådan succé är jag fortfarande lite förvånad över.
Helt fantastiskt att vi genomfört detta och på så kort tid.
Tack alla duktiga och fina medarbetare och medmänniskor i studiecirkeln i
 Hököns intresseförening. www.hokon.se

Inte nog att vi uppmarksammats i radio Kristianstad, radio Kronoberg, Sydnytt och alla tidningar i vår omgivning.
Vi är inbjudna med vår bok att deltaga i Kronobergs bokmässa i november, också, vilket känns riktigt roligt.

Nu är tid för mej att ladda om, hinna landa, hinna gå skogspromenader, hinna leta upp mitt hem o trädgård;) hinna reflektera, hinna få nya idéer till nya härliga projekt! Och inte minst hinna skriva.

Livet är ett spännande mirakel och det är fantastiskt att få vara en människa med kropp och själ, vandrande runt här med fötterna på Moder Jord.

Tacksamhet är min största känsla. Kärlek och Tacksamhet.

Jag i skogen i Rumpeboda. Bilden är tagen av min goda vän Monika Straschko som är en duktig fotograf.

http://www.mhsfototok.se/   Kika in på länken och spana in Monikas fina bilder:)