Bara människa

Idag har jag varit och pratat bokproduktion hos Leif och det känns bra.
Det som inte känns fullt så bra, men som säkert är alldeles sunt är att jag nu efteråt känner mej så självkritisk.
Är mina texter verkligen något för andra att läsa?
Kan jag korrigera texterna så att jag blir nöjd med dem?
Det är nått helt annat att ha dem tryckta i en bok än här på bloggen. Så känner i varje fall jag.
Det är mer allvar att låta trycka dem i en bok.

Inser också hur många järn i elden jag har. Arbete, hem och inte minst på fritiden.
Det är roligt men även mitt dygn har 24 timmar, tro det eller ej!

Skulle behöva ta och städa ordentligt, köra med släpen som är fullt med skräp till tippen, ta itu med både det ena och det andra. Ingenting springer ifrån mej mer än möjligen tiden. Prioritering skriver jag ofta om och hela Livet  handlar om det. Inte minst nu.

Tilliten till Livet har jag med mej och därför ska jag våga arbeta vidare med alla projekt jag är igång med.
Det är till att jobba och jobba, och det känns roligt.
Samtidigt skrämmer det lite.

Tror det är sunt att fundera över mina begränsningar.
Jag är ju bara människa, men det är inte så bara!