Att stå ut

Måndag morgon och vi är uppe tidigt i Gröna huset.
Ett av barnen pendlar en bit till gymnasieskolan och därför ringer klockan ganska ofta redan kl.5.
Av solidariska och moderliga själ stiger jag också upp då, även om det är min lediga dag. Sova kan jag göra i andra änden av dygnet om jag skulle vilja, ja dessutom skulle jag kunna gå och lägga mej en runda nu om jag velat.
Det vill jag inte.
Istället har jag börjat plocka i min bokhylla, sorterar lite, dammar lite, förundras lite över hur många intressanta böcker jag har och jag måste hela tiden hålla i mig för att inte sätta mej och bläddra i Dan Anderssons samlade dikter,  Hälsosam mat eller Naturläkarboken. Här finns också Herman Heding serietidningar, årgångar av Bamse, och romanen "Vi möts igen", dessa har jag dock lättare att motstå.

Det slår mig att det finns så många ämnen jag vill fördjupa mig i. 
Så mycket jag vill lära, läsa, veta.
Känner att min hjärna är för stressad för att ta emot så mycket information som jag skulle vilja stoppa i den.
Sorterar böcker, dammar i bokhyllan, funderar på allt annat jag har att göra idag, känner lusten att sätta mej att blogga ( som jag faller till föga för;)) tusen tankar far genom skallen. Behöver meditera.
Funderar på "ADHD  delight" och inser att vi är många som skulle behöva en rejäl dos conserta ( ADHD - medicin) om vi skulle fungera ultimat i det här samhället
Kanske är det så att samhället, i stort, är ganska omänskligt? Orimliga krav? Stressade? Pressade? Felaktig kost?
Behöver egentligen inte sätta frågetecken utan skulle sätta !!!!!! framför alltsammans.

 Tusentals studenter sover på golv i salar för de hittar inte rum vid / sina universitets städer, de ligger på liggunderlag och läser sociologi, teologi och Sveriges historia, Kanske hade flertalet, eller åtminstone en del av dem mått bättre om de fått vara ute i skogen och dra ris istället, eller fått  stå bredvid mej och lära sig koka en hederlig soppa?


Visst det ena utesluter kanske inte alltid det andra, men vi/de/ alla ska ha tid och energi till det VIKTIGA, vad det nu är, för var och en?!

Ja så är det, man får stå ut och göra det bästa av det?

Ja eller hur?
Jag kämpar på med det där, men känner mej lite ilsken idag.
 Jag ska minsann inte bara stå ut, jag ska se till att jag kan leva och göra det jag vill,
 med enkla medel. 
Jag ska fortsätta som innan men bli ännu bättre på att ta till vara Livet.
 Livet som jag, ganska, konsekvent stavar med stort L.
Det är det största vi har, Livet.
Livet.

Funderar en stund:

Jag ska INTE fortsätta som innan.
Motsäger mej själv men det bryr jag mig inte om.
Ska snart gå ner i arbetstid, det genererar fri tid ( medveten särskrivning!).
Skriva, Läsa, Leva.


Lär vi barnen att ta hand om stressen?
Lär vi barnen att meditera?
Lär vi barnen att det finns en annan riktig värld,
där det finns tid att studera en kotte, koka sylt, baka bröd och klappa en groda.

Och min själ gråter lite, för jag står med ett ben i var "värld"...

Jag känner hur jag trycker ned "rätt fot" djupt i myllan,
 nu, nu går den inte INTE att dra upp igen.
Nu, nu, tippar det över i det Levande Livet!

Själen gör en glädjedans !



---------------------------------------------------------------------------
Ps.
Att stå ut med: ett jobb du inte trivs med,
 en partner som själ din energi,
människor som behandlar dig illa,
 en ohållbar situation,
kan vara bekvämt på ett sätt.
 Förändring skrämmer.
Vi får fråga oss själva, ärligt?
Är det detta jag vill ha i Livet?
Är det detta som ska utgöra Mitt Liv?
Är det värt det?

Om inte, är förändring din enda väg.
Vägen ut mot Levande Livet!
Det är ett ansvar vi har.
Ansvar!

Våga välja Livet!