Får inte vara jag?

Jag är nog något man inte får vara i Sverige, eller? 

Jag är så glad att vara jag!
 Inte så att jag springer runt och tycker att jag är bäst, inte alls, alla är bra och alla är viktiga.
Det önskar jag verkligen att ALLA ska förstå! och känna i sitt innersta!!
För vet man det behöver man inte "sätta sig på andra"!


Jag är glad att vara jag för att jag vet att jag gör mitt bästa för att vara en bra medmänniska.
 Det är inte alltid jag är så bra som medmänniska, men jag VILL och jag FÖRSÖKER och jag försöker också vara MEDVETEN i mina känslor så att jag inte BARA går på ilska, ledsenhet , då är det mycket roligare att gå på glädje och kärlek och våga släppa efter där!

Inte alltid man vågar, Livet har gett törnar där också men så mycket roligare än ilska, missundsamhet och ledsenhet.

Jag menar inte att att man inte ska släppa fram dessa känslor när de kommer, det SKA man. 
Det är viktigt och ofta fyller ILSKA en viktig funktion men BARA om den kommer ut vid rätt tillfälle och där den ska!
NÄR ilskan kommer ut vid rätt tillfälle är den en stark och viktig kraft att räkna med, det kan vara riktigt skönt att bli riktigt arg vid rätt tillfälle.
Egentligen lika skönt som att ge efter för vilken känsla som helst vid rätt tillfälle.

Men hur kan jag vara glad att vara jag?
Jag har ju inte nått drömliv?
Ensamstående med knagglig/knackig  ekonomi då och då, äger bil gemensamt, "kollektivbilen", för det blir billigare och är bättre för miljön, på flera sätt. Lever mycket enkelt. Cyklar numera min elcykel många mil i veckan och försöker lära mig planera i detta mitt enkla liv, så det ska bli så smidigt och bra på alla vis, som möjligt.
Men det är mitt drömliv!
 Jag lever här och nu så gott jag kan. Jag vill inte byta med någon!
VI, min familj, har tak över huvudet, nära och kära som jag/vi tycker om, helt underbara vänner, en Man som ligger mej varmt om hjärtat och själen ( men, nä jag är fortfarande singel, om nån undrar;)) ,
 naturen in på knuten och min helt tokiga fantasi!

Ja det är mitt drömliv i nuet och jag kan tala om att det beror på att jag hela tiden försöker leva utifrån vad jag verkligen tror är rätt! Ja jag tror det beror på det...


Jag vet att jag har sårat människor, jag är inget undagtag, vi kan inte gå runt och vara människor ett helt liv utan att såras eller såra någongång... jag har varit elak också, mer elak än jag förstått... Det har jag insett när jag har vissa händelser på distans, men just då förstod jag inte bättre, tyvärr.
Jesus sa: "Herre förlåt dem, ty de veta inte vad de gör!"
Det är nått att tänka på, om någon inte förstår hur illa den gör, hur skyldig är man då?

Jag vet också att jag inte har någon människa i mitt förflutna som jag INTE skulle kunna prata med.
 Det finns någon jag vill undvika, men inte så att jag skulle få ont i magen om vi möttes, nej.
Finns säkert de som vill undvika mej också men jag TROR faktiskt inte det finns någon som hatar mej så mycket att de inte vill prata med mej, både kärlek och hat brukar vara ömsesidigt oftast om det är riktigt och djupt och det beror väl på att vi speglar varandra, kanske? Eller vad tror du?

 Det är skönt, att göra upp med saker när man är i den fasen, jag menar just när det är aktuellt eller när det går att göra upp med det, ibland tar det lite tid. Vi behöver inte gå runt och dra på en tung kärra, eller tunga ok av gammalt skrot. Gör upp med det gamla,
"Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr!!!"( Karin Boye)

Kan jag inspirera någon att våga Leva enkelt och utifrån sin inre övertygelse så är det extra roligt.


Lev så gott du kan, mycket mer kan man inte göra!

Njut av det goda i Livet! 

Peace & Love!

Catarina