Vilken vecka!

Ibland i Livet har jag tänkt:

Den här dagen kommer jag alltid minnas.
Men inte minns jag just DEN dagen.
De dagar jag minns i detalj är barnens födelsedagar, då de kom till världen, min pappas dödsdag, hans begravning, när Olof Palme dog, när jag mötte Kärleken, åtminstone ett par av gångerna är ganska fastetsat, och när jag fick tillbaka femtusen kronor på skatten samma år som jag valde att leva ensam med mina fyra barn ( jubel o fröjd i himmelens höjd, just då kändes pengar ganska livsnödvändiga!)

Den senaste veckan är en sådan vecka som jag borde sitta som gammal och komma ihåg, men det kommer jag antagligen inte alls att göra, för den kommer att blekna bort, Fade away i mängden av veckor.
 (Ja jag hoppas att jag har en mängd veckor framför mej.)

Insikterna har duggat tätt som ordvitsarna i Göteborg och jag är inte riktigt samma Catarina som när veckan började. Vad är "Jorden runt på 80 dagar" då man kan göra 180 graders vändning när det gäller SÅ mycket?

Det ROLIGA är, och JA det är faktiskt ROLIGT fastän jag nästan kraschlandat, att jag känner mej glad, tillfreds och stark trots att kroppen är lite seg.
Jag tror att det beror på min inre övertygelse som jag, trots allt, kan känna mej stark.

Ursäkta mej men:

Tack mina underbara vänner för att ni är som ni är när vi nu inte är som "man skulle";D