Tidens tand och fallande... och LIVSGLÄDJE!!!

Skrev ett helt blogginlägg här om tidens tand och tidens fallande.
Om Livsglädje och avslutade det hela med vad jag vet om Livets mörka och tunga sidor.
Inga detaljer, eller så, utan mer om den svarta sörja man kan tycka att man befinner sig i då man bara ser allt i mörka färger, och ödessymfonin tycks vara motivet i bakgrunden.
SÅ försvann hela texten, märkligt.

Jag blev inte irriterad.
För jag tror att det var en mening med det också.
Det var inte dags att publicera det idag, kanske kommer det en annan dag.
"Hemligheten" med att vara kär, i Livet!!!

Känner stor livsglädje!

Du kan lyssna på Di Leva om du vill: