Ibland är jag envis

fast lösningen egentligen är att ge sig.

Ibland är jag ledsen fast lösningen, den befriande,
vore att skratta åt elendet.

Ibland är jag trött på, när man egentligen borde försöka se på något med andra ögon.

Grejen är att jag har mina egna ögon att se med, ingen annans,
jag har mitt eget långa tålamod, ingen annans och jag har min egen sorg ingen annans skratt.

Jag brukar tänka och också säga att jag tror att var och en gör sitt bästa,
 utifrån sin förmåga, utifrån sina erfarenheter, sin kraft, sin kunskap, sin vetskap och sin tro.
Det ursäktar inte allt här i världen men det ger perspektiv,
 även om var och en av oss ser med våra egna ögon.

Förresten har jag glasögon.
Till de som jag inte hälsar på när jag inte har glasögonen på:

"Jag är inte högfärdig, jag är närsynt!"


Jag är inte så trångsynt heller, inte utifrån mina referensramar.
Kan man köpa nya referensramar?
Nej men man får nya hela tiden, gratis, om man har ögonen öppna;)