Att sakta ned

är vad som gäller nu.
Behöver skala av, hinna känna, hinna tänka för att kunna Leva väl.

Läser Mia Skäringers underbara bok "Dyngkåt och hur helig som helst".
Jag kan inte annat än att älska denna Mia Skäringer, hon lever Livet.
Inte enligt hur man just nu bör Leva Livet utan hon Lever verkligen.
Så som jag Lever, har vågat, kastat mej in i saker.
Inte tvekat på att skaffa barn tills det var för sent.
Inte ångrat att jag inte flyttade hit eller dit eller med Honom.
Pluggat,
Jobbar.
Olika saker.
Vågat.
Levat.

Dock kommer sådana här tillfällen då det är bäst att sakta ned.
Se sig omkring, Vad har jag?
Vad är viktigt? (Jo det vet jag, men ändå!)
För Vem kan segla förutan vind,
 bäst att passa på att vila lite nu när det mojnat
och inte stormar så förbannat.

Jag har en tendens att segla rakt mot stormen,
där de häftigaste vågorna är, men just nu ska jag lära mej
att njuta av de små krusningarna i viken.

Igår talade jag med en ny väninna och intuitiv rådgivare, Lotta Lindh om allt möjligt och omöjligt.
Jag berättade hur jag hittat en text där jag skrivit om Villovägen, en saga, och att jag tyckte om att läsa den och nu såg den ur ett annat ljus än då jag skrev den.
Lotta sa:
"Det är på tiden du förstår att du, faktiskt, skriver till dej själv!"

Det är nog så sant som det är sagt det.
Jag skriver till mej själv och samtidigt förstår jag att många hämtar styrka i det jag skriver,
det känns glädjande.
Just nu är det, som jag nämnt, en tid för mej att ta det lugnt, rensa i hemmet och i mitt intre o yttre, finna styrkan i mej som jag vet bor där inne.
För jag är stark som vi alla är, då vi har tillgång till osinlig kraft ur Källan!

Jag är först och främst min och min egen, och givetvis för alltid Mamma,
det är utgångsläget, det primäraste idag.
Människa, mamma, skribent, arbetare. så är det.
(Mamman, myten, människan;))

Hej här är jag, nu står jag här, jordad, med båda fötterna på jorden;)

Ibland är det dags att jorda sig o stå med båda fötterna på jorden.
Man kan inte stå på huvudet jämt...