Idag vill jag stanna

upp och minnas en av de mest humoristiska människor jag någonsin mött.
Tyvärr lämnade han oss tidigt.
Min äldsta sons bästa kompis, Andreas,
lämnade oss i stor tomhet, saknad och sorg.
Det är nu, idag, 10 år sedan.

Sorgen, har hos mig i varje fall, bleknat, tomheten kan kännas ibland..
Saknaden kan vara enorm.
Rädd för döden är jag inte då jag vet att han, pappa och några till gått dit redan.
Så vad den än innebär så...

Skriver som jag skrev då:
Tankarna går till din familj, din flickvän, dina vänner och till de som, i samma tragiska olycka, mist en älskad person...
Vila i frid!


Alla här saknade dej, och saknar..
Ungarna, jag och jag tror t om hunden tyckte det var tomt när du inte längre kom och busade i vårt hem. Vände upp och ner på B´s småsyskon, jagade dem och skulle kittla dem, eller försökta övertala mej att hänga med på fest eller puben, med mer eller mindre allvar (Vilket du, givetvis inte lyckades med, men du frågade då och då och det tyckte jag var roligt..) .. och alla roliga uttryck?:D
 Ja ja, ibland räcker det inte att "akta sig för älgar och ålar";)