Så bottenlöst att det är djupt;D

"Hellre tomhet än dumhet." skrev en vän till mej idag.
Precis vad jag behövde höra/läsa idag, så tack!
Hellre ett tomrum än dumhet, hellre tomrum än nått dåligt jäkla skit.
Hellre tomrum än mycket mycket annat.

Min fader brukade säga:
"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge".
Oftast helt rätt och riktigt, speciellt för folk med mitt och farsans sinnelag som oftast tar livet ganska jämt och positivt. Men ibland, då man tycker sig ha hört den där jäkla strängen brista om och om igen och man hinner, liksom, inte ens spänna den förrän den går av "strängjäkeln"... ja då är man allt annat än positiv lustigkurre!

Men jag är faktiskt ingen som spänner samma båge så väldigt många gånger innan jag ger upp.
Ja må vara dum, men det är inte tomrum och med en släng av lindrig (?) ADHD har jag inte tålamod att ens invänta leverans av nya strängar, för här vill spelas och här vill spelas för livet.
Inte gå och fjutta på ett instrument och stämma och spänna strängar ( ja jag vet att en båge avses i talesättet men jag gillar gitarrer bättre än vapen;D) om och om igen, för att spela så sällan så själva resonanslådan känns som syftet med musiken...
Ingen som fattar vad jag menar?
 Gör inget, ibland är det så bottenlöst att det är djupt;D