Tog en lugn kväll igår.
Var inne i Samhället och kikade på utförsäljning i Radio&Tv-handel med yngsta sonen som kände att sommarjobbspengarna kanske skulle spenderas på en egen tv. Jag tycker dock det räcker med en vanlig gemensam tjocktv men det är inte alltid som jag och ungdomarna tycker samma sak.
Dessutom är det hans förvärvade pengar.
När vi kikat klart ( blev inget inköp) så var det dags att hämta "Vagabondsonen" J på stationen. Han är hemma över helgen och förgyller vår tillvaro. Här visas youtube-klipp som jag "måste se" samt dikter han skrivit och härliga anekdoter från hans liv i storstaden.
Idag började jag dagen med att ta ut hunden på liten promenad, sen skjutsade jag yngsta sonen E till andra samhället där han ska ta bussen till gymnasiet.Han brukar ta buss ner dit för att där byta buss men nu samordnade vi tillvaron lite.
Han klev på bussen mot gymnasiet och jag gick till gymet och körde mitt pass.
Jag var ensam på plan först och det känns riktigt gott att ha hela gymet för sig själv, fick senare sällskap men då var jag nästan klar med mina övningar. Känns gott i kroppen, har haft lite "känning&spänning" i axlel- nacke-partiet. Fann också instruktioner på stresch-övningar som jag nog bör göra varje dag för att hålla nacken gladare.
Nyss hemlandad.
Druckit kaffe med J och stoppat en tjälknöl i ugnen, den ska ligga där och gotta till sig under dagen. Veg-dottern får ha ett alternativ, såklart. kan tänka mig att göra en potatisgratäng att ha till, grädde inhandlad, likaså gul lök, och potatis har jag gott om.
Fick ett par upplyftande ord igår.
Jag är glad att jag som person är sådan att jag hellre samlar på sådana än samlar på oförätter.
Igår fick jag höra att "jag har alltid beundrat din styrka" samt " du skriver så bra!"
Jag fick säkert ett par nedlåtande ord någonstans också men sånt samlar jag inte på.
Dock har jag, med åren, lärt mig att ibland tänka ett par varv extra när någon kommer med negativ kritik.
Förr blev jag nästan alltid förbannad, det blir jag nu också genast,
men stillar mej och tänker ett par extra varv och det är dååååå!
dåååå som man kan lära sig nått och utvecklas.
Vare sig kritiken känns riktigt eller nått man ska strunta i så bör man våga titta på den.
Vill tacka två herrar, de som gav mej ( helt oberoende av varandra) de upplyftande orden igår och
Om nån av er läser här så ska ni veta:
Det värmer, riktigt, i hjärtat!
Tack!
Nu blir det promenad i solskenet, tillsammans med hund och sonen J!
Det värmer också riktigt i hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar