Det rör på sig...

Livet.
Ja, det rör på sig och det är som det ska vara, tror jag.
En ungdom ska iväg och plugga i ett grannland.
En annan ska börja gymnasiet.
En tredje fortsätta gymnasiet och en fjärde, som är den äldste,
bor på sin gård med sin sambo och deras finfina hund.

Det rör på sig, det händer saker...
Och jag då?
Jo här händer saker här också.
Det är väl det enda konstanta att inget är konstant?
Att allt ändras, förändras även om trygghetsbasen finns där oföränderlig.

Jag har ej tagit ut riktning, kan säga att jag fortfarande ligger i startgroparna, igen, eller ligger i hamnen utan att helt tagit ut rutten för "resan".

Klart är att jag sökt ett par kurser som jag tänkt läsa parallellt med jobbet,
att jag ska skriva klart mitt större verk kallat "Wärket";) och att jag har både bil- och andra projekt på gång här hemma.

Har också mer kommit på hur jag vill ha det och framförallt hur jag INTE vill ha det.
Det är bra, det är skönt när konturerna och mönstren klarnar!

"Om du börjar känna dig annorlunda jämfört med alla andra, 

beror det säkert bara på att du börjar vara dig själv!"     / Citerar en kvinna som jag tyvärr inte minns namnet på... är det namnminnesåldern som tar ut sin rätt?:P