Jag brukar inte skriva så mycket om politik här men då och då händer det.
Som nu.
Ingen har väl kunnat ungå dagens "nyhet" om att barnfattigdomen fortsätter att öka i Sverige?
Det är mycket tragiskt.

Vi föräldrar som haft det tufft ekonomiskt vet vad det handlar om, även om jag  troligen bara under en mycket kort period varit "riktigt fattig" förälder.
 Som den gången vi levde två vuxna och två barn på min halvtidslön ett tag, det var inte fett kan jag säga... men som väl var så var det en ganska kort period som sträckte sig över max ett halvår..
har nästan förträngt det hela nu... men minns att det blev en hel del gröt..

Att vara  fattig och vara barn, det för så mycket med sig.
Att man inte kan deltaga i allt som andra jämåriga gör, att gå hungrig för det faktiskt inte finns pengar till mat,  att man känner sig mindre värd, att man känner sig sviken kanske, en oro...

Ja jag tror inte jag kan tänka mig in i det riktigt, även om jag verkligen inte är född med någon silversked i munnen, men mat i magen och råd att både gå på fritidsaktiviteter och få nya kläder till t ex skolavslutning. var aldrig något problem.

Vet inte så mycket jag ska skriva OM detta egentligen, jag känner mest en stor sorg då jag tänker på det och känner att jag gärna kunde betala ett par hundralappar mer i månaden i skatt om de var öronmärkta pengar som verkligen gjorde skillnad i denna fråga.

KANSKE är det viktigare än att skattemedel går till operationer av människor med BMI på 35  och KANSKE är det viktigare  än att alla tänder i käften sitter spikrakt
 ( behövs alla dessa tandregleringar EGENTLIGEN?)
Kanske vi kunde bry oss mer om denna fråga än om vem som åker ut ur Big Brother eller vem som vinner melodifestivalen???!!!

Kanske? 
Eller vad tror du?