måndag 16 maj 2011

Vill du gifta dej med mej?

Har på avstånd och via nätet följt en kärlekssaga så vacker.
Det är en saga som är EvaMärtas och Daniels saga.

Det jag har förstått innan via det forum där jag haft ytlig kontakt med EvaMärta är att hon träffade Daniel, ABSOLUT TYCKE UPPSTOD och de gifte sig.
 På forumet såg jag då vackra sommarbilder på henne och Daniel.
Jag och hur många som helst till GRATULERADE. Jag grattade via nått inlägg i en tråd i forumet.

Och jag är ju inte "den som är den" utan tänkte när jag såg bilderna att:

- "Den killen ser ju inte tokig ut!"

Men det var han.
Alltså psykiskt sjuk.
Det visste EvaMärta och ni kan själva läsa lite om vad som hände sedan:
Här en artikel om EvaMärta och konstprojektet hon jobbar med tillsammans med Marit Manfredsdotter.

Flera som hade närmare kontakt med paret var med på avskedet av Daniel.
Själv har jag bara haft lite kontakt med EvaMärta via datorn, men jag hoppas att vi kan ses någon gång i sommar. Hade varit jätteintressant att träffa denna starka kvinna.

Jag tror mycket på konstprojektet.
Tror vi behöver en tankeväckare kring detta med psykisk sjukdom och andra "farliga" saker som vi knappt vågar prata om i vårt samhälle.
Även kring det där med "vad andra ska tycka" som så många av oss är rädda för, är viktigt att ta upp.

Inte minst tror jag att man ska ta upp det med sig själv och brottas en stund med sina fördomar...
För man har dem vare sig man vill eller inte, fördomarna alltså.

Sagan om EvaMärta och Daniel är en vacker saga.
En saga som jag är glad att jag fått läsa om.
Och jag är mycket glad att sagan inte är slut utan att EvaMärta har sett till att den fortsätter!!!

Jag ser mycket fram emot att se hela utställningen sedan och tror de kommer att få
STOR UPPMÄRKSAMHET!!!
Det är projektet verkligen värt!!!

2 kommentarer:

  1. Håller absolut med dig...
    Har jag möjlighet så åker även jag gärna på utställningen när den e klar..

    SvaraRadera
  2. Jupp, de har snart vernissage i Nacka, tror jag det var. Men jag är ganska säker på att den dyker upp i vår närhet så småningom;)
    Då finns vi på plats, såklart, Anna!

    SvaraRadera