onsdag 4 maj 2011

I min ungdom skrev jag

följande korta dikt:

Dagar så korta
Nätter en blund
Snart är vi borta
Ja om en stund!/ Catarina Carleson

Inte så upplyftande kan tyckas. Jag, precis som många unga flickor ( är det främst) funderade mycket kring liv o död och hade rädsla, ångest inför detta med döden. Troligen var det i en sån period denna dikt kom till.

Jag kan också se dikten som en uppmaning till att ta vara på den tid vi har här!!!

Och jag är inte rädd för det som kommer efter detta livet. Så många människor jag känt har ju redan gått dit. Det finns personer där som jag älskar och saknar. Nej jag är inte rädd, faktiskt inte alls.
Men det får gärna vänta länge, länge än!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar