torsdag 14 april 2011

Yeh!

Gött!
Ni vet, när man trillar i ett svart hål och orkar ta tag i vad som fick en att trilla i det, och det är ju oftast mer än EN orsak, i mitt fall etthundrafyra stycken orsaker;) så är det som man får fatt i en gren eller rot som dämpar fallet.
En god vän till mej sa för ett tag sen något om att jag är så stark.
Jag svarade och sa att "Det vet vi faktiskt inte, för vi vet inte hur det är om jag totalt bryter ihop t ex om det händer mej eller de mina en katastrof eller liknande."
Som väl är har det inte hänt någon katastrof det är mer lite "vanliga helveten", mycket jobb och en hjärna som sällan tar rast som var/är orsaken denna gång.
Gode vännen svarade då att "Du landar säkert på fötterna i alla fall!"
Och jag antar att jag sa nått om att det gör de som heter CATTa och de som har så stora fötter som jag, eller nått liknande;P

Då skrattade jag åt, och skojade om, det. Några dagar senare kände jag gungflyet under fötterna och vips blev det svart.
Men jag orkade, även denna gång, vågade titta på VAD som var orsaken, UTAN att skylla det ifrån mej. VÅGAR kika på vad JAG kan ändra för att slippa svarta hål eller i alla fall göra det lite bättre ett tag och ja, jag är på väg igen och det känns så jäkla underbart.

Jag tror, eller vet, dessutom att det svåra är nödvändigt för vår utveckling! Utan de jobbiga perioderna, varav detta verkar bli en miniperiod, hade jag inte varit den jag är idag, hade jag inte känt mej själv på det sätt jag gör, hade jag inte haft mycket till ödmjukhet,eller haft så mycket empati.

Det viktigaste tror jag är Förlåtelse och att därmed lämna saker bakom sig, inte oavslutade utan våga se dem för vad de är och DÄRMED kunna gå vidare. Inte lätt, inte smärtfritt men troligen den enda vägen om man inte ska fly från verkligheten på ett eller annat sätt. (läser just nu: MÖT DIG SJÄLV BORTOM ALLT FÖRNUFT, och får där nya influenser och även bekräftelse på Förlåtelse-teorin, som återfinns i de flesta religioner och livsåskådningar!)

Sen kan ju ett drag av melankoli vara ganska mysigt om det är på den kontrollerade nivån, eller behärskande kanske man ska kalla det;) klicka här, klicka här, klicka här;) du kommer inte ångra dig;D


Och hur coolt är det inte att jag snart ska uppleva The Wall, Live????!!!!!!!!!!!!!!!!!:D

3 kommentarer:

  1. Skönt att du verkar vara på väg upp ur hålet, har själv nyss kravlat upp ur mitt..Det kommer och går. Men som sagt det är skönt när man känner att det börjar vända igen :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja det är skönt när man börjar känna, ana, att det är lite hopp om livet i alla fall:)
    Känner att energin fortfarande är lite risig men det börjar överväga åt det bättre hållet nu. Så skönt!
    Skönt att du också kommit upp ur det värsta hålet, vägen upp är ju inte så spikrak o det är lätt att ta ett steg tillbaka eller tappa greppet lite. Det ÄR väl så livet är, börjar jag misstänka nu vid snart 45 års ålder;)

    Men du, för mej har det i varje fall INTE blivit värre med åren! Kan ju vara en tröst till dej, unga människan;) Kram!

    SvaraRadera
  3. Roligt att du e tillbaka igen, ha saknat dej. Trodde du hoppat av för gott på fb och tänkte nu e d slut me bloggen så nu e ja glad igen!
    Ha en go o skön helg!
    Kramisar/bellan

    SvaraRadera