Tanken svindlar...

Tsunami i Japan, afrikanska invandrare används som "sköldar" i främsta leden vid fronten, hårda strider i Elfenbenskusten, stora händelser i världen och för mycket arbete här hemma har fått tankarna mina att svindla..
De snurrar likt en vattenvirvel och jag vet att jag vill och måste agera.
Inte kan jag göra nått åt Tsunamin och inte kan jag göra mycket mot Khaddafi, det enda lilla jag kan göra är att prioritera väl, den tid och det jag har till mitt förfogande...
Mitt liv.
Sen kan jag säga vad jag tycker, jag kan skänka nån krona till välgörenhet då och då, jag kan åka iväg som volontär ( men gör inget sånt förrän alla mina barn är vuxna, anser mig behövas ett par år till här hemma), jag kan engagera mej politiskt, detta vill jag och kan jag inte allt på en gång men lite i sänder.

ELLER SÅ kan jag vända ryggen till, skita i alltihop det här, fortsätta jobba för mycket, byta upp mej rejält från den gamla skrothög jag kör ( kanske jag borde ändå till ett miljövänligare alternativ!), sluta vilja få ihop tillvaron genom samarbete med andra och att åka kollektivt (fast jag vill det så väl!)...
men nej, att skita i alltihop, ge upp, inte våga tänka dessa tankar mer det vore ju inte det jag vill...

"Att göra det man måste, är att göra det man vill!" som han sjöng Rickfors.

"So my friends" jag gör som jag har sagt länge, fast jag håller mej a´jour och utvecklar och förändar meningen i det, jag fortsätter leva efter eget huvud.

Och än mer ska det VIKTIGASTE gå först!

LIVET ( Allt som levers liv!!!)
FRIHETEN ( Vår kamp för och rätt till den!)
KÄRLEKEN ( utan den är vi intet!)

Tre ledord.