-"A´ lä me´ va!"

Har hittat nått virus som härjat i övriga familjen ett slag. 
Hosta, feber och ont i kroppen. Inte mycket att gnälla för, man kan ju ha en dödlig sjukdom men ack ack vad gnällig man kan bli... utan att vara karl;)

Tänker inte gnälla här så mycket om det utan ska ta och koka en rejäl laddning av mitt förkylningstea och se om jag kan "mota Olle i grind" innan det bryter ut för fullt.
I och för sig behöver jag ta det lugnt några dagar och det är väl ofta så det hänger ihop när man får en liten "krasslighet", att det sammanfaller med att man behöver stanna upp och ladda om, begrunda, vila.. mm
Dessutom känner jag att jag, just nu, har stort behov av lugn och ro!
Efter en period med mycket prat om ditten o datten, (och pitten o patten höll jag på att skriva men det var ju lite fult;) STRUNTPRAT kan man säga i stället så låter det bättre:)) så känner jag att jag är lite trött på för mycket prat och folk.

Jag gillar folk, gillar mina vänner, mina arbetskamrater och älskar givetvis mina familjemedlemmar och "utökade familj" ( människor som är riktigt nära fast utan blodsband...) .
Jag är social, gillar fester, gillar spontana samlingar där man "hoppsan hejsan" svänger ihop en soppa och ett bröd och det blir överraskande fest t ex en "sketen tisdag".
"Social ensamvarg" brukar jag beskriva mej som och det är nog det mest passande tror jag. Just i skrivande stund mer ensamvarg än social.
Känner för att dra mig undan, be om att få vara i fred.
Inte för att jag känner olust inför någon utan jag känner olust över att inte ha det tyst och lugnt ikring mig. Har dessutom jättemycket att göra här hemma så den tid jag inte lägger på arbetet, vedhantering ( har blivit mycket sånt i vinter) och andra hushållssysslor behöver jag för att återhämta mig. Återhämtning i lugn och ro.
När man vill vara i fred i mina trakter så säger man: "A lä me va!"
Man kan säga det på olika sätt, hårt eller mjukt.
Jag säger nu ett lugnt "A lä me va!" för jag behöver kurera mej, ha det lugnt, tyst, och för det jag så ofta understryker och som jag faktiskt tror att jag behöver sprida som begrepp:
"ATT TÄNKA EGNA TANKAR!!"
För det är inte lätt i detta mediabrus och kommunicerande överallt.
Det har nog aldrig varit lätt att vara människa, och inte är det lättare nu i våra tider.

Nej, lätt är det inte, men fruktansvärt roligt ibland.... och ibland... är det... inte så roligt....


Komplext är rätt ord. 
Komplext och vackert.