Kom på en dikt idag som var så bra
Ja den var bra, jag måste erkänna det
Jag satt hemma hos en kompis
och funderade om jag skulle be honom om papper och penna
Ja för jag tänkte att jag skulle skriva ned den
Men den var så självklar på nått sätt
så jag tänkte att: - "jag kommer ihåg den,
jag minns den tills jag kommer hem"
Väl hemma försökte jag komma på
men varje spår av den
förutom själva minnet av att den funnits
var borta
den svävar bort i rymden någonstans
i rymden eller bara i min hjärna
men just nu totalt onåbar för mej
Och det enda den säger mej
just nu
trots att den nog inte alls
handlade om det
är
att vi måste gripa tillfället
i flykten
annars
blir det för sent...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar