Min lycka

Mitt hjärtas lycka är mina barn.
Kanske inte jag alltid räckt till... men jag försöker.
De är ytterst viktiga för mej, givetvis.
Att vara mamma är en viktig sak för mej.
Att vara förälder.
Det är en ynnest att få vara det.
Det är en fantastiskt gåva i livet.


Jag som tidigare sa att jag inte skulle tatuera mig, gjorde i somras två tatueringar.
Den ena hade jag klurat på lite.
Fyrklöver står för lycka och jag har fyra barn.
Så det blev ett fyrklöver med mina barns namn i.
Andra namn skulle jag ju kunna ändra... X-sambos namn till exempel... Eller X-särbos kanske... eller.... ja... Då kunde man haft de på ryggen och strukit över efter hand;) men nej inte några andra namn är barnens.
Det är kärlek som räcker hela livet!

<3 Min fyrklöver, min lycka! <3

En av sönerna tyckte att det skulle stå nått mera i tatueringen. Jag gjorde en skiss som låg framme på köksbordet som han kompletterade med det vackra ordet: SNUS.
Dock tyckte varken jag eller tatueraren att det skulle vara med;)

Visst kan det åka in en liten minprilla någon gång, men icke att det är nån kärlek i det snusandet;)

Fick jag tre önskningar av en god fe skulle en av dem definitivt vara att alla som önskade sig att kunna få barn, kunde. Önskning två skulle vara att alla barn i världen fick ha det bra, åtminstone få det grundläggande med mat och tak över huvudet, kärlek, närhet och, inte minst, trygghet. Önskning tre då? Där hade jag nog fått ta en tankepaus... så den återkommer jag till. Fred är ganska naturligt att ta till här... men nja jag ska tänka några vändor på det.

Till sommaren, då mitt yngsta barn slutar grundskolan, har jag haft barn i grundskolan i 23 år...
Det är länge det.
En helt ny fas  i livet! Det blir det.
Många föräldramötet, utvecklingssamtal, gympa-påsar, läxläsning ... Ja, ett sätt att leva.

Det blir en förändring. Det kommer att bli skönt också! Alla barnen snart vuxna. Otroligt vad tiden går och vad de växer, utvecklas och funkar för "egen maskin". COOLT!
En kompis, som ser mig som "The big mama" undrade oroligt: Men, Catarina, "Vad ska du göra när alla barnen flyttat hemifrån?"
Precis som om jag skulle få sysselsättningsproblem!! ha ha, jag? "Ja sa jag, jag skulle fortsätta leva vidare, ser du, ungefär som nu... jag skulle jobba heltid, som nu, jag skulle skriva, som nu... jag skulle..."
Grejen är väl att jag aldrig sett att barnen hindrar mig från att göra nått annat, än det jag gör! Grejen är att jag är jag oavsett hur många egna och andras ungar som är i mitt hus. Grejen är att jag aldrig tror att jag får sysselsättningsproblem. Men jag vet ju, jag har varit med om det förr: Livet kan överraska!


Nu ska jag, i alla fall, ta tag i den här dagen och göra det bästa av den. Lika bra, för jag får inte sysselsättningsproblem utan snarare tidsbrist om jag sitter här för länge...


Take Care!