Vad som snurrar. . .

i huvudet på mej, så här, en ledig söndagsmorgon ( jobbar varannan helg) är en hel del.
Vaknade med resterna av en dröm i sinnet och försökte erinra mig denna. Dock utan större framgång. Vad jag kunde få fram var ett hus och att jag satt och samtalade med någon kompis där, men inte ens VEM det var kunde jag få fram och än mindre vad vi talade om. Bara att släppa det. Kanske dyker det upp som "gubben i lådan" senare idag, eller inte.

Sen tänkte jag en sväng på julmarknaden jag ska på med en väninna i eftermiddag. Kanske får vi min dotter med och hennes kompis, som sovit över, med oss. Det vore extra kul om "dotra min" ville med. Känns på sätt o vis mer o mer viktigt att jag o dottern gör saker tillsammans, hon och jag. Det är viktigt med sönerna också givetvis, men känslan är nog extra stark kring henne nu när hon är runt 15 för jag vet att tappar man bort varandra där eller, ja, här, då kan det vara LOST för många många år framåt... Och det vill man ju inte. Det är skillnad, vare sig vi vill det eller inte, på relationer mamma - son eller mamma ä dotter. Biologi eller uppfostran? Troligen både ock.

Jobbtankar kom, jag försökte mota bort dem, men de stannade lite längre än vad jag egentligen tillåter mej en ledig söndagsmorgon. Vi ska ha en praktikant några veckor som jag ska vara handledare för och det var frågor kring introduktion och hennes schema som snurrade lite. Säkert för att det kommit hastigt på och också för att det var länge sedan jag hade handledarskap för en praktikant. Det ska bli roligt. Det är lärorikt för en själv, man får tänka till lite extra, vilket inte skadar:)

Min Norgeson, kallad "Stavanger-gutten", snurrade i tankarna. Pratade med honom, ett ganska långt telefonsamtal i fredags och allt verkade bra. Saknar honom ibland men tycker att det är fantastiskt att han är iväg och arbetar, står på egna ben och lever i en kollektiv.lägenhet med flera andra vänner samt sin flickvän. När ska man göra sånt om inte när man är strax över 20?

Svaret är att man kan göra det långt senare också, fniss. Jag som började mitt vuxna liv med ett barn vid min sida kan ju göra sånt när alla fyra barnen blivit stora, om jag vill. Lite bekväm blir man ju. Kollektiv vet jag inte om det är nått för mej, det får i så fall vara mycket strukturerat och mycket egentid ändå. Nej bor nog hellre ensam i en koja:P Har levt med de mina inpå mej, tätt, men det är stor skillnad att bo med familjen eller med andra, men det klart är det en helt "självvald familj" i form av vänner så:) Och det är det i sonens fall, de är kompisar som dragit till Norge tillsammans och en kille som de lärt känna där som bor ihop, nyttigt, nyttigt, nyttigt!!!

Läste lite, gjorde jag också på morgonkvisten: Eviga Tidens sång, Den fläckiga pilgrimmen av Pierre Nilsson. En alternativ man från trakten. Bor i vagn, vandrar med häst, skriver ned sina tankar och ger ut dem. Lite rörig bok, lite trevlig, mycket otrevlig här o där t ex när han besrkiver att han blir arg på sin häst. Mycket intressant att följa hans tankegånger. Funderar på att söka upp honom o snacka en rund. Förstår att då gäller inte telefon eller nätet, utan då gäller det helt enkelt att ta sig till den skog där jag vet att han bor och sen ta o knalla dit helt enkelt och chansa på att han är hemma o inte jobbar eller är ute på vandring med den fläckiga pilgrimmen, Gibson Lurifaxe.

Nästa tanke som snurrade till i mitt huvud var kaffe! Kaffe ja. Vore ju "nice" om det fanns nån mer vuxen än jag här som satte på kaffe, tex till mej o sej på morgonen.. men samtidigt är jag ju "jädrans" glad att det inte gör det. Jag har ju själv valt bort dem. Och när jag haft sambo så har det ju ändå mest varit jag som varit uppe och gjort kaffe till dem så:P Nåväl, kaffe vill jag gärna ha på morgonen och jag har kommit på att det då, på morgonen, är jättegott med mjölk och Moscovadosocker i... inte så bra, men men en tillfällig lyxperiod med det lilla sockret i har jag lovat mej att unna mej själv... tillfälligt.. Det är ju inte vitt, det där sockret och det är ju så gott. Jag som aldrig betraktat mej som sockerberoende.. Vem lurar jag? Varje månad vid PMS så blir jag så fruktansvärt chokladsugen, och i går köpte jag till och med lösgodis vilket jag "aldrig" gör. Jag tänkte när jag stod där och plockade: Vad håller jag på med? Sen kom jag på svaret. PMS.

Tja, sen snurrade tankarna vidare och ut i rymden och jag steg upp. Sitter här och bloggar, ska väl kolla FISboken, bloggar jag följer, tvätta upp en tvätt, fixa frukost till flickorna och skriva lite på verket kallat "VÄRKET";)
Gå en lång hundrunda.

Förresten, till sommaren kan jag fira att jag bott själv med barnen, och varit ensam försörjare, i tio år!!! Jag har inte varit ensam, har varit särbo innan, men att jag "klarat skivan" samt dessutom köpt huset vi bor i under denna tid. Tror jag ska köpa mej en present då, kanske en påse till av det där Muscovadosockret, fniss;)