Bäst att gå vidare...

Det är inte alltid enkelt att göra vägval i livet.
Ofta dras man åt olika håll och kan se fördelar med både det ena och det andra...
Man kan känna en sak med förståndet, vara helt övertygad på att man bör akta sig för en viss sak eller man bör göra si eller så... Men sen kommet det känslor och säger nått helt annat.

Min intuition sa till mej "lägg benen på ryggen och spring", men mina känslor sa nått annat, fast mitt förstånd höll med intuitionen;)

Det är faktiskt inte alltid så enkelt att leva! Nej, det är ofta riktigt svårt.

Jag har börjat be mer och mer, som när jag var liten. Jag hade en "barnatro", gick i Söndagsskola och kyrkans barntimma och senare Pingstkyrkans ungdomsgrupp som hade Torsdagsträffarna här i byn, det var jätteskoj, och gav en grund.

Även om min tro nu ser lite annorlunda ut så har jag aldrig tvivlat på bönen. Bönen är befriande för man delar med sig av det som man funderar på och som ibland bekymrar en, och så får man inte glömma TACKSAMHETs delen i Livet heller. Det är mycket jag är tacksam för.

Det är just när man är i ett vägval, står där i vägskälet som man drabbas av bestluts ångest, man kan inte äta kakan och ha den kvar! Man kan välja att försöka gå mitt emellan två vägar, men det blir en mycket svår väg och man slits mellan det ena eller det andra... det är inte enkelt.

Jag trodde jag passerat ett vägskäl, jag blev säker på hur jag skulle välja, jag skulle vara rädd om mej, jag skulle akta mej, jag skulle avsluta... Jo jo mensan, gjorde så, men ändå kommer tankarna tillbaka till det som var och till det som var bra.
Det är ju inte så länge sen, det läker, det bleknar, och min intuition och mitt förstånd har ju helt rätt. Det jag önskar finns inte på den andra vägen, heller! För det jag önskade var att saker var annorlunda, men det är de inte, kommer inte att bli, för folk ändrar inte på sitt grundläggande sätt bara sådär. Så det kommer att fortsätta och fortsätta... men det var i alla fall jag som satte ned foten! Det ska jag komma ihåg.

"Det är synd om människan" det där August Strindberg ha sagt och ibland stämmer det även nu.

Men jag ska ta avstamp i nuet, jag ska låta detta bli den första dagen på resten av mitt liv!!!
Jag har ju en helt egen väg att gå!
Jag ska skriva mer!
Jag ska prioritera mitt liv, mina barn, min familj och mitt hem!
Det är det jag ska göra, det jag måste och det jag vill!

"Och sakta lämnade hon den gamla bakom sig och gick in i framtiden...."