på väg...

Nu är jag på väg, på resa, på upptäcktsfärd:)
På egen hand, en liten tripp ett par dagar, någonstans i Sverige, det är vackert, nyttigt, och framförallt är det riktigt riktigt roligt!!!

Jag har mest rest med mina barn, min respektive innan och eftersom jag skaffade barn väldigt tidigt så har jag inte rest som många gör i ungdomen, tänkte ta igen lite av det framåt. Nu är mitt yngsta barn 15 år och om några år så är jag kanske ensam i mitt hushåll. Jag älskar att ha ungdomarna ikring mej, jag älskar små o stora barn, älskar när kompisars barn är o gästar, älskar också stillhet och att vara ensam.

En kompis sa till mej:
-"Men du, Catarina, tänk vad ska du GÖRA när dina barn har flyttat hemifrån"?

Och jag förstod knappast frågan, faktiskt, för jag tror inte jag någonsin kommer att ha problem med att fylla mina dagar!

Det finns ju en massa arbete att göra, och arbeta för sitt uppehälle måste man göra ( och det har jag gjort sedan jag var mycket ung), vare sig man har hemmaboende barn eller ej så finns det arbete med att ha ett hus, det finns en massa platser att uppleva o se, förhoppningsvis så kommer mina barn att vilja ha besök av mej då o då och de är alltid välkomna hem, givetvis, det finns texter som ska skrivas, dikter, noveller och kanske några större verk? inte vet jag, kanske helt andra projekt dyker upp som jag inte ens ägnat en tanke åt? Livet är spännande och förunderligt vackert.
Jo jag vet, jag vet, det kan vara förbannat hemskt och jobbigt också... Var sak har sin tid.

Nu ska jag vidare mot nya upptäckter o äventyr i all enkelhet.

Carpe diem!
Förvalta din tid under solen väl.
Kramis!