Hösten gör sitt intåg...

Hösten gör sitt intåg med vackra dagar och kalla nätter.
Av det känner jag både glädje och en vacker vemod.
Sommaren är slut, hösten kommer, det är förändringstid och dags att ta sig an vardagen.

En gång skrev jag en dikt om dessa dagarna, om de här dagarna när sommaren och hösten möts och samspelar:)

Den börjar: Aldrig var väl sommaren...

Men hela den dikten kommer i morgon.

Nu ska jag ut snart och njuta av denna dag, i detta liv, av att vara här o nu, av att vara jag (ja det känns faktiskt helt ok, jag duger, jag är älskad av de mina, jag har en plats på jorden, jag har ett jobb, jag kan skriva, jag lever och utvecklas, hurra!), ja jag ska gå ut och njuta av denna dagen...

Hurra för livet!
Hurra för naturen!
Tackar ödmjukast för att få vara här o nu, just idag!