The only way is up, baby!

"The only way is up, Baby!"




Läser ibland en sån där tidning som "jag aldrig i livet" skulle läsa, en sådan som
vänder sig till oss kvinnor 40+. Jag tyckte, först, det lät löjligt att det skulle finnas
en speciell tidning för en speciell ålder,men nu är det så att man är ju inte
sämre än man kan ändra sig...

I denna tidning brukar, (ja jag har t om läst flera nr.) det finnas en slags gästkrönika
där olika personer kåserar över ämnet "Saker jag önskat att jag hade vetat när jag var 25".

Därifrån fick jag idén att spåna här på samma ämne.
Först funderade jag på om det är så stor skillnad på vad Catarina 25 visste och vad
Catarina 40 vet. Och ja det är det. Den allra största skillnaden är nog den att
när man är 25 så tror man sig veta hur det mesta är, det är svart eller vitt, rätt eller
fel, nyanserna blir, så att säga, fler med åren.

Visst var det enklare "när världen var svart-vit!"
Men så mycket vackrare medalla nyanser!
Enklare blir det i alla fall inte med alla dessa nyanser...
Men som sagt så mycket vackrare.


Så vad vore då bra att ha vetat när man var 25?

- Att det inte "lönar sig" ekonomiskt att ta lån från CSN för att studera?

- Att ALLA faktiskt gör så gott de kan -
trots att de inte gör det precis så som jag vill att de ska göra det?

- Att det finns energibovar?

- Att man inte kan ändra på andra personer, men att man kan ändra på sig själv,
sitt beteende och "sitt tänk" och därigenom förändra!?!

Nja, jag vet inte. Jo det vet jag förresten:

Det är nog meningen att man ska förstå & veta olika saker när man är 10, 25, 40, 63, 0ch 81 osv.

Det vore väldigt trist om man visste allt från början!
Det hade onekligen tagit bort en dimension, för att inte säga hela vitsen, från själva livet.


Som Robban Broberg en gång sjöng:
"Om man sitter med biljetten framför näsan - ja då missar man ju hela resan"!

En annan klok grej jag läste, ganska nyligen, som jag nästan skulle vilja ha på en bonad i köket är:
Livet är : Arbete, kamp, fest och lidelse!

Sedan vill jag lägga till lite Alf Robertsson med:
Hundar, ungar och (för all del) hembryggt äppelvin!

Nu har jag filosoferat, nästan, klart för denna gång. Vill bara påminna, med hjälp
av en gammal "hit", ifall det är någon läsare som känner sig extra "låg" att:
"THE ONLYWAY IS UP, BABY!";)


Eftersom jag gillar citat så ska jag avsluta med ett från självaste superkända Ingemar Bergman:

- I år behöver jag en riktigt lång jävla semester!
Ja, fy fan!"

Önskar er alla en riktigt härlig sommar!/ SLUT PÅ CRÖNIKAN

Dagens tillägg: Detta är en "gammal" Crönika som varit införd i "Jobbets" Personal Nytt, nr8/2007 men den känns fortfarande läsvärd, och det hoppas jag även att läsarna här tycker:)

I år har jag inte haft en LÅNG jävla semester, mer en mellanlång (3,5 vecka) semester men den har varit väldigt händelserik trots att jag inte rest runt en massa.
Det har hänt mycket i mitt liv och i mitt inre, den har innehållit både ångest och total lycka och det är väl så livet är..
Jag tror inte "Vanlig" ångest ska medicineras bort, så länge det handlar om "Vanlig ångest" ( ej sjuklig) så är det bara en indikation på att man bör förändra något i sitt liv och det är just vad jag gjorde då ångesten blev för stark och nu står jag stadigt igen och det är så jäkla skönt!
Var nu rädda om er och om varandra!
Livet är hårt nog ändå utan att vi människor ska vara hårda mot varandra, men ibland gör man ju en bätte tjänst genom att sätta gränser än genom att inte göra det! Faktiskt!
The only way is up, babe;)

Kramis!