En dag som läkte själen!

Igår var en vacker dag.

Inte så att solen sken mer än den gjort innan denna sommar.
Inte så att hela världen var ovanligt vacker.
Inte så att allt var precis så som jag önskar det ska vara.


Dagen igår var dock precis som den skulle vara just i nuet!
Dagen igår var en dag som läkte själen!
Dagen igår innehöll den bästa av medicin!

Jag skrattade, kände en hel massa känslor, hela spektrat, alla färgerna i paletten, rubbet!

Kände sorg över att Han och jag inte riktigt lyckats vara de för varandra som vi önskat, önskar.
Dock stor glädje över att vi inte bråkar, Utövar "pajkastning", utan verkligen försöker förstå och vara upplyftande för varandra... visst gör det ont när "Knoppar brista"! "Aldrig ska jag sluta älska dej!"

Kände stillsam glädje över att befinna mej mitt i semester, att ha dagar kvar innan vardagen tar vid.
Kände lycka över att alla barnen fanns omkring mej, äldste sonens sambo också, fler vänner och familjemedlemmar.
Att få busa med en tjej på 3år, spela kubb med hela gänget, bli kastad chips på (!) av en tjej på 6-7år, som tyckte att det skulle "regna chips" och som precis hade smakat sitt livs första kräfta.
Att få hålla en liten enmånads gosse i famnen, få vyssa honom till sömn, och strax innan han stängde ögonen gav han mej ett sådant där lurigt o vackert leende som just bara små små barn kan...
Ett leende som säger "Hej! Jag är glad att vara här!"

Sprudlande glädje kom till mej då vi alla sjöng och de båda äldsta sönerna byttes om med gitarren, det blev Nofx, Marley, Gasolin, Winnerbäck (eller Lars Winterdäck som en del familjemedlemmar envisas med att kalla vår nya nationalskald)
 Det var sångglädje och skratt, textletande i hjärnan och bläddrande i sångpärm.

Innan vi kommit så långt som till sång o musik var det kräftor och pajer i "långa banor", potatisgratäng, vitlöksbröd vin, öl, snaps, cider, och så läsken som jag höll mej till!
Äldsta sonen och hans sambo är det ultimata värdparet, de älskar att ordna fest, laga mat och hitta på lekar och annat för gästerna, de är helt enkelt underbara och nu har de delat 9 år, trots att de är ganska unga och jag beundrar dem så!

I bilen hem fortsatte vi, på yngsta sonens begäran, att sjunga. Någon stängde av radion, jag rattade de 10milen och vi sjöng Nationalteatern, Svenska Akademien, Metallica och så sjöng de yngsta några nyare låtar som jag inte hängt med i, men jag njöt då av att lyssna!

Väl hemma runt midnatt, var vi trötta, jag tog mej i säng och jag antar att kombon (kompis som tillfälligt bor hos oss "mellan två lägenheter") gjorde detsamma, De båda yngsta satt uppe lite och spelade Wii, vilket tydligen är det ultimata "ladda ned"-vertygen för ungdomar.
Innan jag somnade bad jag en bön för alla jordens människor och lite ego som man är, några rader om de människor som ligger mej allra varmast om hjärtat, familjemedlemmar av blod och familjemedlemmar av val, en del människor som jag tagit till mitt hjärta släpper jag aldrig därifrån, och jag tror att allt är precis som det ska vara just nu....................

Nu på morgonen, i skrivande stund, är endast jag vaken i huset!

Jag ser fram mot en ny dag! 
Det är ganska spännande att leva! 
Även om allt, i detta nu, inte blir precis som jag önskar kan jag ana att det finns ett mönster, någon/något som hjälper Livets Väv att väva ett visst mönster, och jag är mycket glad och tacksam att få vara en del av allt detta stora, vackra kallat LIVET!



Blogginlägget som började likt en dikt, slutade som en bön!
Så typiskt när jag skriver, orden och texten får eget liv och det bara bubblar ur mej!
Det är då jag känner jag har kontakt med skaparkraften inom mej, i världen.
Var rädda om er, ta hand om dej och de du har i kring dej!
Carpe diem!