Det är med stolthet jag får till mej (då och då) att crönikan är uppskattad!

Så roligt det är, vad vore en skribent utan läsare?
Tack ska ni ha!


Tänkte berätta om lite roligheter mina barn sagt och säger.
Det skulle kunna bli en hel roman.
För med fyra humoristiska ungdomar kan det bli en hel del roligt sagt.

Börjar med vad äldste grabben, "Storebror Bus" , sa då vi inför en Jämtlands semester (då han var 4 år) hade införskaffat nya sovsäckar. Gröna, fina som var avsedda för riktiga vildmarkssemestrar.

"Storebror Bus" kände sig tvungen att testa en sovsäck genast då vi kommit hem från butiken där vi köpt dem.

Han packade upp en sovsäck redan i hallen och kröp i den fortare än kvickt
och låg där, myste, och såg väldigt nöjd ut.
Han kikade på mej som gick runt o plockade och packade upp övrigt vi införskaffat.
Plötsligt säger han:

- Mamma, detta är ingen sovsäck!

- Jo, svarar jag, det heter sovsäck!!

- Nej, forsätter han och plirar med ögonen,
Mamma, det är en latpåse!

Ja vad säger man!?

Den är ju klockren, som man säger!
Hemma heter sedan dess sovsäck LATPÅSE!

Min son nr. 2, som vi kan kalla "Lillebror Bus" är nu 19år.
När han var bara ett "krypbarn" märktes redan hans humor!

En dag när jag var på dåligt humör och skällde på " storebror Bus" eller om det var
sambon som fick sig en känga, det vet jag inte nu, men Lillebror Bus kröp fram till mig där jag
stod vid diskbänken i köket, ryckte mig i byxbenet och sa med så mörk röst han
kunde:

-Vov vov vov!

Han tyckte jag lät som en hund som skällde!

Och det hade han kanske rätt i... Skällandet övergick snabbt i ett skratt!

Även mitt tredje barn är en son, vi kan kalla honom "lille lillebror Bus" (fast han nu blivit längst av alla mina barn), han säger mycket
kul och ofta.
Det senaste var en kväll då jag jättetrött sjönk
ned i soffan efter dagens sysslor

Jag till o med slängde upp mina trötta fötter på fåtöljens armstöd, den stod snett framför mig.
På någon sätt kom mina tå-strumps-försedda fötter att skymma Lille lillebror Bus´ synfält till
tv:n. Så han säger:

-Vill du vara snäll och flytta dina fingerfärdiga fötter!


En dotter har jag också, som vi kan kalla "Syster Yster Bus" och är
nyss fyllda 13 år.
Humorn är på topp där också, lite ovanligt att man nu i hennes ålder
uppskattar Monty Pyton, men det gör hon faktiskt

Hon berättade att hon sett Monty pytons film om Den heliga Graalen,
och att hon tyckte att den påminde om en annan film hon sett som heter nått med
Brian!"
Det stämde ju bra det för Life of Brian är ju samma "galna gäng" som gjort.

Annars brukar hon klämma till med en annan replik om jag berättar nått från min
uppväxt eller om det glada 80-talet.

-Ja ha ja, på stenåldern menar du, mamma?!!!?!

Och det är väl bara att erkänna att man börjar bli lite "stenålders", men kom ihåg:

Det växer ingen mossa på rullande stenar!

Crönikören