Dagens Blogg blir en krönika ur min samling Catarinas Crönika som tidigare publicerats i Älmhult kommuns Personal nytt, där jag skrev under 4 år. Har haft lite problem med formatet då jag har flyttat över det från mitt USB-minne och in i bloggen och fått ändra och pyssla lite med det, men hoppas att det nu ska vara ganska läsbart.
Varsågoda, GOTT FOLK!


Alternativt, vadå?

Text och Copyright: Catarina Carlesson


Ibland vill jag kalla mig alternativ!


Varför då? kan någon undra. Likaså, hur då,


alternativ? Och ett Hur så? är även befogat..


Jag ska se om jag kan bena ur det lite i taget,


inte minst för mig själv.



Börjar med Hur så? och svarar:

Nej, det spelar ingen som helst roll om hundra

år att jag är alternativ nu (eller?). Just nu

kanske jag kan inspirera mina barn eller andra

personer i min omgivning, till att tänka

själva och inte bara "tralla på " efter oskrivna

lagar om hur man ska leva och inte leva.


De skrivna lagarna, däremot, är jag övertygad


om att vi gör bäst i att försöka följa.

Särskilt som vi lever i ett land med relativt


rimliga lagar, även om en o annan sak kan

vara intressant att ifrågasätta och som vi,

medborgare i en demokrati, faktiskt bör göra

(ifrågasätta alltså). Vi ska i alla fall vara

glada att det är en rättighet vi har!!


Det finns även andra regler och "lagar" som

är grundläggande, och därmed ytterst viktiga!

Såsom budorden som är ungefär de samma i

alla religioner världen över, grundläggande för

vår kultur. En kompis till mej, som läst mycket

och studerat mycket om andlighet på olika

sätt, hon talar mycket om universums lagar.

Då brukar hon nämna att vi alltid bör komma

ihåg att Aldrig överlåta ansvaret för vårt liv

(och våra val) på en annan individ och inte

heller överta ansvaret för annan individs liv

(och val), utan var och en gör sina val.


För mej spelar det stor roll att jag får vara

lite alternativ, leva lite efter eget huvud, inom

rimliga gränser. Jag HAR försökt att pressa

in mej i normalformen, och försökt att göra

så "som man ska göra".



Ganska tidigt avvek jag från normen då jag

blev mor tre dagar innan jag fyllde femton år.

Kan tillägga att jag INTE gillar att avvika från

mängden bara för avvikandets skull, absolut

inte. Jag vill bara ha med min själ, mitt hjärta,

min hjärna o övriga kropp på samma tåg.


Hjärnan var det säkert lite si o så med när jag

blev mor, så tidigt annars, var hjärtat kroppen

& själen med och min hjärna och mognad

"turboutvecklades" på några månader för att

kunna ta hand om ett barn - ibland, och till

min glädje, fungerar det naturliga precis som

det ska (ibland)!!


Man gör så gott man kan!!!

Ja jag tror att i princip så gör alla så gott de kan!

Nu protesterar säkert en del av er. Men jag menar att

alla gör det utifrån sitt förstånd, sina erfarenheter,

sina begränsningar, sitt psykiska och fysiska tillstånd och

sina referensramar och sin energitillgång, så för vi faktiskt alla, så

gott vi kan.

Detta är viktigt, speciellt för oss som i vårt dagliga arbete möter människor i

olika situationer, ibland utsatta, att komma ihåg!

Dessutom blir ordet Förlåt och jag

förlåter så mycket lättare att använda...


Hur då, alternativ?

JA inte bor jag (ännu) i en koja i skogen,

inte har jag (helt) slutat äta kött (trots att jag är en veggie-wanna-be!),

inte klär jag mig i gammal säckväv

(fast handlar gärna second hand) och inte odlar jag

varken tobak eller potatis (nyttjar ej tobak

och har odlat potatis o kommer säkert att

göra det - men inte i år) men jag känner mig

alternativ för att jag är skeptiskt till, och försöker

ställa mig bredvid/utanför, den allra

värsta kommersiella cirkusen!




Ordet shoppping

är ett av mina hatord, och jag är mycket

tveksam till att jag passar som normopat**.


Jag vill, numera, ta mig tid att ifrågasätta:

Vill jag köpa en massa julklappar? Vill jag

älska att shoppa? Vill jag titta på tv? (hur

många tittar inte på tv mest av gammal vana?)

Vill jag köra bil? Kan jag ta bussen i

stället? Vill jag vara gift/sambo/singel i evigheters

evighet/ bli sambo/gift (för att normen

säger det och hela systemet är uppbyggt på

att man ska vara två)? Vill jag bo på landet/ i

stan/i byn?



(Normopat ** ett ord jag hittat i boken "Från singel till

självbo", ordet står för person som "nästan sjukligt"

är rädd för att avvika från normen.

De flesta vanliga "normalstörda", som jag t ex, är inte sjukligt rädda för

det och därmed är de flesta av oss inte normopater.)


Naturligtvis kan man inte ifrågasätta allt! Och

verkligen inte allt på en gång och ibland kan

man inte alls utan bara måste koncentrera sig

på att klara nuläget (samt ibland är vi begränsade

till exempel ekonomiskt).Men det är aldrig

fel att tänka efter! Det är bara DU som

kan tänka efter åt dig själv!


För detta är viktigt:

Mina tankar och "sanningar" är som väl är

bara mina! Dina val ser säkert helt annorlunda

ut och det är bra!

Hurra för mångkultur och "färgglatt mönster i livets väv"!!!


Varför då, alternativ? Jo, för att vara ärlig


mot mig själv och andra! Vara äkta för de i


min närhet. Att jag tänker så här har inte alltid

varit en självklarhet, eller mitt alternativ.


Det har vuxit fram under många år. Jag har

och har haft, tusen saker och åter tusen föreställningar

om hur saker o ting ska vara, inpräntade

av samhälle, skola, släkt, tradition,

kultur mm via sagor, tv, böcker, Starlet (tjejtidning

som jag läste i 12-13 årsåldern innan

Vecko Revyn tog över...) och hur hela vårt

samhälle ser ut.



Viktigast är nog att ifrågasätta i sin egen takt!

I vissa perioder i livet är det en trygghet att

INTE ifrågasätta och jag tror inte att alla

människor har behov av det heller.

Man ska leva så man trivs, inte minst så man

trivs med sig själv!

Jag kan nu tänka tillbaka på Catarina, 27, som sprang runt och skulle

göra allt så som det ska vara!

Och jag ler och tänker att hon gjorde så gott hon kunde!



För 9-10 år sedan förlovade jag mej!!!
För första och enda(?) gången. Jag var fortfarande

sambo då, men det var så att säga på upphällningen.

Själv, ensam o alena gick jag till guldsmeden

och valde ut en silverring till mej

själv!

Så jag är faktiskt förlovad med mej

själv.

Det betyder INTE att jag är speciellt

egenkär eller egoistisk, jag har stora fel och

brister som jag behöver jobba med, tro mej,

jag vet! Min förlovning med mig själv betyder

för mej: Att jag lovat mej själv att inte

svika mej! Att aldrig ge mig in (eller stanna... )

i något som inte känns rätt o äkta, att inte bli

bländad av pengar, titlar och bling bling!

Det betyder INTE att jag bryr mig mindre om andra

eller att jag för alltid kommer att tycka likadant

i alla frågor eller att jag bara helst umgås

med mig själv, nej då, jag är ganska social:-)



Förutom allt detta, jag skrivit om, så gillar

jag sopsortera, tvättar med tvättnötter (och

traditionellt tvättmedel), plocka bär, koka

saft, baka bröd, prata om livet och alternativ.

Sådan är jag, nu.



ALTERNATIVET ATT VARA ANNORLUNDA

INTRESSERAR MIG INTE!



Lite tips för den nyfikne: www.alternativ.nu

www.tvaleriet.nu och www.mossagarden.se

Böcker för självtänk:

Från singel till självbo

av Kicki Biärsjö

Barnaboken och Mommo-böckerna

av Anna Wahlgren

Paradisets barn

av Marianne Fredriksson

Samt N.T - Lukas 6:37-42

Det blev en extra

lång Crönika nu till

sommaren, den ska

ju räcka i 2 månader!

Tack till redaktören

som ger

mig utrymmet

här!

Och ett stort tack till alla er som läser, för

vad är en skribent utan läsare?

Önskar er alla en Skön sommar!

Lev, respektera o reflektera!

Catarina

Crönikör -alternativt skribent